De historiska perspektiven ligger alltid där och lurar, som en bakgrund. Men vilken mekanism är det som flyttar in dem i nuet? I detta inlägg reflekterar mediehistorikern Jonas Harvard över parallellerna mellan inflationen under första världskriget och dagens ekonomiska utmaningar.
Historiker är ofta skeptiska till att vi kan lära oss av historien. Med rätta, kan man tänka, eftersom risken att vi projicerar oss själva bakåt alltid finns där. Ändå dyker det ibland upp källmaterial eller händelseförlopp som verkar ofrånkomligt bekanta.
När detta skrivs, hösten 2022, är det många som funderar på ekonomin. Inflationen är högre än på decennier, räntor och energipriser stiger, samtidigt som det pågår ett krig inte långt österut. Detta är en kort sammanfattning av läget, men kan också bli en påminnelse om hur nutiden påverkar vårt behov av historia. Det är som att vi har ett mycket stort antal källarförråd med utrustning för olika situationer. Beroende på läge, går vi till olika förråd. Solen skiner, och vi rusar till rummet med badleksaker. En vattenledning har gått sönder och vi skyndar oss till lådan med rörtänger. Eller så bryter det ut ett krig, och vi öppnar förrådet som innehåller mörkare dagar av relevant slag.
För ett par år sedan skrev jag en forskningsartikel som bland annat handlade om inflationen och den så kallade dyrtiden i Sverige under första världskriget. Förnödenheter som fläsk, ärtor och vetemjöl hade ökat mångfaldigt i pris sedan krigsutbrottet 1914, och fram emot 1916 och 1917 var läget kritiskt. I underlaget fanns det med visuella material, exempelvis affischer och flygblad, som illustrerade grafiskt hur mängden margarin man kunde köpa för tre kronor halverats. Förstamajdemonstrationerna vid den här tiden krävde två saker: fred och bröd.
Paradoxalt nog gynnades det svenska näringslivet av första världskriget och börsen steg kraftigt. Det växte fram en mediedebatt om den orättvisa skillnaden mellan dem som tjänade på prisökningarna, och de arbetare och fattiga på landsbygden som fått svårt att klara sig. Särskilt siktade kritiken in sig mot det så kallade ”jobberiet”, från engelskans jobbery, vilket innebar att köpa upp varor i ren spekulation, för att sedan sälja dem dyrare. Vissa bönder anklagades också för att tjuvhålla på livsmedel, i väntan på ännu högre priser. En viktig orsak till prisökningarna var Storbritanniens sjöblockad mot Tyskland och att farleder minerades. Det blev allt svårare och farligare att transportera varor, vilket ledde till brist på vissa livsmedel.
När jag skrev min artikel var allt detta fast förankrat i det förflutna, då var då och första världskriget länge, länge sedan. Men idag finns plötsligt en rad beröringspunkter, kanske obehagligt många. Mineringen av Svarta havet som begränsar Ukrainas veteexport. Kriget och sanktionernas konsekvenser för priset på fossila bränslen och därmed energi generellt. I mediedebatten återfinns idag också en liknande dynamik som under första världskriget, där vinnare och förlorare lyfts fram. Livsmedelsföretag anklagas för att öka sina marginaler genom så kallad ”krympflation”, där förpackningarna blir mindre men priset är detsamma. Samtidigt publiceras inkännande reportage om hur vanliga människor drabbas och kvällstidningarna är fyllda av spartips inför vintern. Någonstans kan det kännas lite anakronistiskt med förfärade rubriker om hur priset på ved i huvudstaden mångdubblats. Det saknas bara att kostnaden anges i det gamla måttet famnar björkved. Vissa exempel på uppkommet lidande berör, låt oss säga, något mindre. Exempelvis har det blivit svåra tider för dem som vill sälja sina begagnade spa-bad, eftersom dessa slukar el.
Det är förstås inte konstigt att olika delar av historien aktiveras baserat på vad som sker i nutiden. Men det är samtidigt fascinerande hur aktualitets-styrd vår önskan efter historiska paralleller är. För att variera liknelsen med ett stort antal källarförråd kanske nuet kan ses som en flygande strålkastare, som då och då lyser upp olika delar av det förflutna. Särskilt är mediebehoven av historia starkt knutna till nyhetsflödets flackande ljus.
Att tillhandahålla relevanta (och i många fall medieanpassade) narrativ kan vara en viktig del i ett större humanistiskt uppdrag att visa på relevansen i humanioras kunskapsfält. Varje gång de historiska personerna och strukturerna görs levande för en bredare allmänhet ökar chansen att de mer komplexa resonemangen och insikterna kommer att efterfrågas. Dramatiska uppgifter, som att den årliga inflationen 1918 nådde en topp strax under 50 procent, kan bli en språngbräda in i diskussioner om hur mångfacetterade de ekonomiska drivkrafterna är, idag och i historien. Det kan också bli en påminnelse om att trots svårsålda spa-bad och dyrare kaffe är det ekonomiska lidandets djup i dag, förhoppningsvis, mindre.
Jonas Harvard, docent i historia och lektor i medie- och kommunikationsvetenskap samt tidigare medlem i Humtank.
Denna text är ett gästinlägg på Humtankbloggen. Den har genomgått en redaktionell granskning av Humtank, men åsikterna är skribentens egna.