Covid-19-pandemin skapar osäkerhet hos allmänheten och åsikterna om hur myndigheterna ska agera har varierat från kraftig kritik till hyllande. I spekulativ fiktion har epidemier och pandemier av olika slag varit ett av många teman under en längre tid. Genren kan uppvisa kusliga likheter med vår tid, menar barnlitteraturforskaren Helene Ehriander vid Linnéuniversitet och Humtanks Michael Godhe.
En pandemi av det slag som vi nu genomlever skildras exempelvis i Maths Claessons sf-trilogi Uttagningen (2013), Kristallstaden (2014) och Pandemi (2018), som handlar om 14-årige Linux som drömmer om att bli rymdpilot. Efter en stenhård uttagningsprocedur blir han uttagen till astronaut och antas som elev på Rymdskolan. I andra romanen får Linux åka till Unionens (en sammanslutning av 60 länder) rymdstation Kristallstaden för att utbilda sig. Under vistelsen där bryter en pandemi ut på jorden och Claesson skildrar skickligt oron över att inte få veta vad som kommer att hända men också hur man försöker lösa krisen.
Pandemier och epidemier av olika slag har nästan varit ett stående inslag i spekulativ fiktion (science fiction, fantasy, skräck, zombie, etc.) och på senare tid har serier som exempelvis The Walking Dead (2010-) gestaltat post-apokalyptiska scenarier som gjort stor succé bland tittarna. I den tredje delen av Claessons trilogi får läsarna bekanta sig med hur Linux och hans unga astronautkollegor genom en datorsimulering löser problemet med pandemin på jorden. Trilogin utspelar sig i en obestämd framtid men det finns kusliga likheter med vår tid. I Pandemi gestaltar Claesson det sköra hopp som idag finns om en lösning på krisen men också på ett pedagogiskt sätt skildrar förloppet och hur världssamfundet agerar vid en pandemi. Inte överraskande är det de datorspelande ungdomarna som kan tänka i nya banor och lösa det uppkomna problemet på ett innovativt sätt.
Maths Claessons trilogi om Linux har blivit hyllad av kritikerna. Han placerar sig med sitt verk i en tradition av science fiction ’juveniles’ med inslag av bildningsroman, där exempelvis Robert A. Heinleins (1907-1988) ungdomsromaner är framträdande. Romanen innehåller undervisande element men de är nedtonade och han gestaltar en spännande berättelse där pojkar och flickor och olika etniciteter samspelar på mer jämlika villkor än i Heinleins romaner. Och som vanligt i sf-genren lägger Claesson ut en mängd tidsmarkörer, det vill säga hur vi föreställer oss att framtiden kommer att gestalta sig och saker som vi idag föregriper framtiden med. I den obestämda framtid som romanerna utspelar sig i har befolkningen ökat, klimatförändringarna förändrat jorden och det är väldigt varmt i Stockholm på somrarna. Nästan ingen äter nöt- och griskött eller fjäderfä längre medan insekter i olika former ofta återfinns på menyerna och många människor har odlingar på hustaken för att få tillgång till frukt och grönt, bara för att nämna ett par exempel.
Det är intressant att denna optimistiskt skildrade berättelse skrivs i en tid när hyllorna i bokhandeln svämmar över med dystopier och ”teen noir” för unga läsare. Nya sätt att tänka och leva har i Maths Claessons trilogi räddat mänskligheten undan den totala katastrofen och expansionen ut i rymden innebär nya möjligheter. Människan har lyckats vända den negativa utvecklingen innan det blev försent, men det finns ännu allvarliga problem och det är inte en enbart positiv, utopisk värld som bokens gestalter lever i. I de framtidsskildringar som skrivs för unga läsare förefaller det inte i första hand vara skildringen av framtiden som är det mest intresseväckande utan speglingen av vår egen tid och vårt sätt att leva, vilket får konsekvenser för framtiden. Särskilt gäller detta miljön, något som är tätt sammanlänkat med teknologin. Teknologin skildras ofta som mycket avancerad och i de dystopiska berättelserna som skenbart i människornas tjänst. I Pandemi är det med hjälp av tekniken som sjukdomen hejdas, men det är tack vare den unga generationen som förmår att använda tekniken på ett kreativt och tidigare oprövat sätt.
I Pandemi får läsaren följa hur Linux och hans unga astronautkollegor, i samarbete med andra ungdomar från olika platser på jorden till slut hejdar pandemins framfart, innan jorden har inträtt i ett post-apokalyptiskt tillstånd. De sker genom en datorsimulering av ett pandemiutbrott, något som Claesson förmodligen har inspirerats av från bland annat Orson Scott Cards kultroman Ender’s Game (1991) och brädspelet Pandemic av Matt Leacook.
Precis som vi idag lever med stor oro upplever Linux och hans vänner osäkerhet inför om pandemin kommer att lösas eller inte: ”Klart han [Linux] var orolig. Alla var oroliga. Ett smittsamt virus höll jorden i sitt dödliga grepp, miljoner, kanske miljarder människor måste vaccineras och ingen visste när pandemin skulle vara över.” (Pandemi, s. 585) Ungdomarna är tillsammans med sina lärare och forskare isolerade i Kristallstaden eftersom hela jorden har satts i karantän, och Linux känner sig till en början både hjälplös, maktlös och orolig för familj och vänner hemma på jorden. Som en extraresurs till forskningen låter WHO (i samarbete med spelutvecklaren Genesis Z) frivilliga i Kristallstaden delta i betaversionen av simuleringsspelet Viruz H3N2. Ungdomarna ska hjälpa till att hitta buggar i spelet, men forskarna på WHO tänker sig också att de beslut och strategier som ungdomarna väljer under spelets gång kanske kan hjälpa dem i bekämpandet av pandemin.
Förutom att man kan läsa detta som ett försvar för ungdomars datorspelande (samtidigt som det naturligtvis talar till den ungdomliga publik som romanerna riktar sig till) ger Claesson en lektion i hur man bör agera när en pandemi är på väg att bryta ut och när ett dödligt virus upptäcks. Spanska sjukan och fågelinfluensan får tjäna som exempel. I själva datorsimuleringen deltar medspelare, ungdomar, från megastäder som exempelvis Nairobi och Toronto, och från de olika rymdstäder som finns i omlopp runt jordens bana.
En barnlitteraturens grundregel har länge varit att en berättelse inte får ta ifrån den unga läsaren hoppet och livsmodet och att det måste finnas något som går att kalla ”lyckligt slut”. Dystopierna är mörka och skrämmande, och även om det finns hopp och framtid i dem så är det skrämmande att tänka sig ett tredje världskrig, kärnvapen och en överutnyttjad natur som inte längre förmår hålla emot exploateringen. Positiva utopier finns det väl knappast några barn idag som upplever som trovärdiga, därtill är barn alltför medvetna om hur världen är beskaffad och vilka hot vi står inför. Hoppet har därför tagit nya former och i Pandemi står hoppet till den unga generationens problemlösningsförmåga och förändrad livsstil.
Maths Claesson gjuter nytt liv i science fiction-genren med hjälp av influenser från dystopier, Hunger Games, Harry Potters värld, tävlingsprogram på TV samt både datorspel och brädspel; rymdskolan är en internatskola i rymden och en ny sport har utvecklats i rymden där tyngdlösheten är av avgörande betydelse. Den moral och uppfostrande ton som ofta fanns i de äldre rymdberättelserna för barn- och ungdom har fått ge vika för en tro på den unga generationens nytänkande och läsarnas förmåga att ställa egna frågor om hur jordens framtid ser ut – och kanske inspirera till ett engagemang som gör att vi i framtiden kan bo kvar på en planet i balans där medicinsk forskning och en större respekt för klimat, djur och natur gör att pandemier kan identifieras och oskadliggöras innan de bryter ut. Sedan George Johansson skrev serien Universums öde (1979-1986), har inte många nya titlar i sf-genren skrivits på svenska för unga läsare. Peter Ekberg har förutom faktaböcker om rymden också skrivit en trilogi om färden mot en okänd planet (2012-2015) och Henrik Ståhl skrev till Vial: 8400 dagar kvar (2019), men det är intressant att se hur alla författarna inte bara skapar spänning och action utan också fritt använder en tänkt framtid för att problematisera aktuella frågor som klimat, överbefolkning, konsumtion och bristande jämställdhet samt hur angeläget det är att låta samhället vila på de humanistiska värdena och en demokratisk grund.
Helene Ehriander, docent i litteraturvetenskap vid Institutionen för film och litteratur (IFL), Linnéuniversitetet
Michael Godhe, lektor vid Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur (ISAK) vid Linköpings universitet
Referenser:
Maths Claesson, Uttagningen (Stockholm: Bonnier Carlsen, 2013).
Maths Claesson, Kristallstaden (Stockholm: Bonnier Carlsen, 2014).
Maths Claesson, Pandemi (Stockholm: Bonnier Carlsen, 2018).