UKÄ och SCB har publicerat en reviderad standard för indelning av forskningsämnen i Sverige. Det kommer nu finnas en kategori för tvärvetenskap inom humaniora. Men frågan återstår hur väl kartan reflekterar verkligheten.
Den 26 mars publicerade Universitetskanslersämbetet (UKÄ) och Statistiska centralbyrån (SCB) en reviderad standard för indelning av forskningsämnen i Sverige. Arbetet med den nya standarden har pågått sedan hösten 2023, och den är avsedd att börja gälla från 2025.
En glädjande förändring är införandet av den nya kategorin ”tvärdisciplinära studier i humaniora och konst”. Det är den första ämneskategorin skapad av UKÄ och SCB för utpräglat tvärvetenskaplig, humanistiskt förankrad forskning (samtidigt kan man notera att ”tvärvetenskapliga studier inom samhällsvetenskap” har tagits bort). Den tidigare forskningsbyråkratiska slasktratten ”Övrig annan humaniora” – som jag skrev om en knapp vecka innan den reviderade standarden publicerades – finns kvar. En viktig konsekvens av UKÄ/SCB:s nya ämneskategori blir förhoppningsvis synliggörandet av den rika tvärvetenskapliga forskning som bedrivs i humaniora vid svenska lärosäten.
I samband med att UKÄ/SCB offentliggjorde sin revision publicerades också en bilaga med beskrivning och förklaring av arbetets upplägg, genomförande och resultat. Här återfinns en redovisning av de ämnesexperter som ingått i arbetsgruppen och centrala avgränsningar, där exempelvis internationell jämförbarhet, hållbarhet över tid och standardens disciplinära struktur framhävs. Rapporten innehåller också en intressant diskussion om vad som utgör ett forskningsämne. Istället för att endast kategorisera ämnen efter organisatoriska aspekter – främst gällande antalet professorer och doktorander i ett ämne, vilket utgjorde ett kriterium när den ursprungliga kategoriseringen togs fram på 1990-talet – har ökad vikt lagts vid ”innehållsliga dimensioner”. Detta inbegriper till exempel att forskningsämnet ska vara relevant över tid, och att det ska ”ingå i ett vetenskapligt eller konstnärligt sammanhang” i form av ”särskilda tidskrifter och återkommande konferenser”.
Det är möjligtvis en orimlig målsättning att en klassificering gjord för statistiska syften ska kunna fånga in ”allt”. Den nya standarden innefattar nära 300 forskningsämnen, varav 34 av dessa återfinns inom forskningsämnesområdet Humaniora och konst. En karta kan aldrig representera verkligheten perfekt. Men samtidigt är det givetvis viktigt att kartan skapar förutsättningar att förstå och navigera verkligheten. Frågan kvarstår hur bra UKÄ/SCB:s nya standard gör detta.
Ett par forskningsämnen som till exempel inte finns representerade i standarden, men som är expanderande och livaktiga, är digital humaniora och miljöhumaniora. Kanske kan de kategoriseras som ”Tvärdisciplinära studier i humaniora och konst”, men kategorins generalitet döljer återigen dessa ämnens, och därmed i förlängningen humanioras, höga samhällsrelevans.
Inte heller det ämne som jag själv är verksam inom, nordamerikastudier, finns representerat. Det i sig är inte särskilt konstigt eftersom ämnet i Sverige är litet och saknar forskarutbildning, även om det sedan decennier har ett ”vetenskapligt sammanhang” i form av tidskrifter och konferenser. Däremot är den fortsatta avsaknaden av ämneskategorin områdesstudier – engelskans ”area studies” – olycklig. En sådan kategori hade kunnat inkludera exempelvis latinamerikastudier, mellanösternstudier och rysslandsstudier. (Ett ytterligare uttryck för dessa ämnesområdens marginaliserade status i Sverige är att de av SCB, och därmed också av Universitets- och högskolerådet genom studera.nu, har den såväl missvisande som internationellt oanvändbara benämningen ”länderkunskap/länderstudier”, sorterat under ”Övriga samhällsvetenskapliga ämnen”).
Humanistisk forskning tänjer på gränserna för vår förståelse av världen och människans roll i den. Hur noggranna och finkalibrerade kategorier som än införs kommer verkligheten därför alltid att överskrida kartan. Och kanske är de forskningsämnen som inte passar in i någon given kategori de som per definition är de mest utmanande och intressanta.
Adam Hjorthén, docent i historia och lektor i nordamerikastudier vid Uppsala universitet samt medlem i Humtank.
Anna Friberg 
Gästskribent