När Liberalernas ekonomisk-politiske talesperson Mats Persson hösten 2022 hade utnämnts till utbildningsminister i Ulf Kristerssons regering uttalade han sig snabbt om vilka principer som skulle gälla för högskolepolitiken framöver. Utbildningsdepartementet komprimerade budskapet till tre nyckelord, som skulle vara vägledande för arbetet med den nya forsknings- och innovationspropositionen: excellens, internationalisering och innovation. Viktigt för Persson under sin politiska smekmånadstid som statsråd var också sådant som att förbättra forskares karriärvägar, värna den akademiska friheten, minska lärosätenas krav på dokumentation och att undvika ”politisk klåfingrighet”. Stora reformer utlovades. Målet med politiken var att Sverige skulle fortsätta att vara en stark kunskapsnation.
Få rutinerade universitetslärare blev förvånade över inriktningen mot excellens, internationalisering och innovation. Det var en välkänd skiva som spelades upp. De övriga sakerna på önskelistan framstod också som rimliga, ja till och med önskvärda, särskilt målsättningen att minska den politiska klåfingrigheten. Efter en tid och en serie punktinsatser rörande bland annat extra stöd för stora infrastrukturer, life science, matematik i skolan, yrkesutbildning och teknik för den gröna omställningen – men också minskat stöd för utvecklingsforskning och folkbildningsverksamhet – dök ett nytt uttryck upp i Perssons vokabulär: STEM. Regeringen, fick vi småningom veta, skulle utarbeta en ”STEM-strategi”. Inriktningen slogs fast i Budgetpropositionen för 2024.
Att statsrådet på det sättet ville peka ut en del av utbildnings- och högskolesektorn som ett slags omhuldat fokusområde gav upphov till funderingar. Saken blev inte bättre av antydningar att den aviserade satsningen på STEM kunde innebära en omfördelning av resurser, med andra ord en nedprioritering av andra områden. Det var som om ledaren för landslaget i fotboll plötsligt hade sagt att han från och med nu bara ville stötta sina forwards, och därtill på bekostnaden av målvakt, backar och mittfältare.
Varifrån kommer idéerna om STEM? Varför har de aktualiserats i svensk högskolepolitik nu? Och varför är det problematiskt att utbildningsministern blivit så uppslukad av dem att han tycks glömma allt annat?
Man kan börja med att konstatera att STEM – en förkortning för Science, Technology, Engineering and Mathematics – inte är något nytt kunskapspolitiskt begrepp, tvärt om. Den eller snarlika förkortningar har länge använts för att sammanfatta de ingående kunskapsområdena och deras betydelse, främst i en undervisningskontext. Uttrycket fick emellertid något av ett genomslag 2001 då det knäsattes av National Science Foundation i USA.
Bakgrunden till STEM var en oro över att USA riskerade att ”halka efter”, vilket i förlängningen skulle kunna få negativa konsekvenser för landets innovationsdrivna kunskapsekonomi i globaliseringens och terrorbekämpningens tidevarv, post-9/11. Därför behövdes särskilda satsningar göras för att få fram fler och bättre lärare i matematik, naturvetenskap och teknik, som på sikt skulle ge fler och bättre studenter inom dessa områden. Det handlade också om att uppmuntra studenter att fortsätta med STEM vid universiteten, både på grundutbildnings- och forskarutbildningsnivå. Dessutom skulle fler utländska STEM-talanger lockas till USA. En konserterad plan för att genomföra allt detta presenterades 2005 i rapporten Rising Above the Gathering Storm: Energizing and Employing America for a Brighter Economic Future, som utarbetades av de amerikanska akademierna för naturvetenskap, teknik och medicin.
STEM-uttrycket plockades snabbt upp av andra länder och organisationer och även av EU. Det lanserades STEM-pakter, STEM-policys, STEM-planer och STEM-strategier, och det började göras kvantitativa STEM-jämförelser mellan olika länder. Vilka hade störst andel studenter inom STEM? Vilka var på väg att ”halka efter”? Hur lyckades eleverna i diverse jämförande mätningar av STEM-kunskaper? Kopplingen mellan STEM-utbildningar och arbetsmarknadens kompetensbehov har regelbundet diskuterats men att det finns en sådan direkt koppling har närmast tagits för given. En ständig knäckfråga har däremot varit: hur få fler flickor och kvinnor att välja STEM?
Det dröjde dock inte längre innan inriktningen mot STEM började problematiseras som varande alltför snäv. Utvecklingen inom både industrin och samhället i stort – IT-revolutionen, de kreativa näringarna, klimatkrisen och andra globala utmaningar – pekade mot ett behov av bredare tvärvetenskapliga kompetenser för att främja kreativitet och entreprenörskap men också kommunikationsförmåga, kritiskt tänkande och samhällelig problemlösing. Som en reaktion på detta lanserades runt 2010 uttrycket STEAM, som kort och gott betyder STEM plus Arts, det vill säga humaniora och konst. National Science Foundation i USA var tidigt med på banan, efter ett tag också EU. För några år sedan startade till exempel ett projekt med målsättningen att utarbeta ”a new European Roadmap to STEAM education.”
Även i detta fall handlade det först och främst om tankar för utveckling och organisering av skolans verksamhet men uttrycket spred sig till universitetsvärlden. Är det inte rimligt att studenter på lärarutbildningarna, civilingenjörsprogrammen och arkitekturutbildningarna får sig historia, filosofi och konst till livs? Vore det inte bra om de förkovrade sig i något främmande språk? En tanke med STEAM var också att en sådan breddning skulle bidra till att fler, läs flickor och kvinnor, lockades att intressera sig för naturvetenskap och teknik. Konst och humaniora utgjorde därvidlag ett nödvändigt komplement, om än inte viktiga i egen rätt.
Under de senaste åren har ytterligare en akronym i genren lanserats i den internationella kunskapspolitiska debatten: SHAPE. SHAPE står för Social Science, Humanities, and the Arts for People and the Economy och är alltså en förkortning för samhällsvetenskaperna, humaniora och konst. Till skillnad från STEM och STEAM kommer det här uttrycket från Storbritannien; det myntades 2020 och lanserades av British Academy under coronapandemin då alla insåg att kvalificerade kunskaper om mänskligt beteende, medicinsk etik och historia, strategisk kommunikation, förvaltning och lagstiftning faktiskt var oundgängliga.
SHAPE är ett sätt att rama in de kunskapsområden som trängs ut av STEM i den politiska diskursen och som därmed tenderar att bli förlorare när anslag och prestige fördelas – något som på senare år blivit kännbart bland annat i Storbritannien. Uttrycket är på det viset också en del av en kampanj för att lyfta fram den intellektuella, kulturella och samhälleliga betydelsen av just dessa områden för välfungerande demokratier. Poängen med kampanjen är inte att ställa SHAPE mot STEM (eller STEAM) utan att för politiken och allmänheten påminna om det självklara, att båda delarna behövs tillsammans i dagens komplexa och gränsöverskridande värld. Flera discipliner, till exempel arkeologi och kognitionsvetenskap, ingår dessutom i båda delarna. Att främja det ena utan det andra är helt enkelt kontraproduktivt i längden (se vidare https://www.thebritishacademy.ac.uk/this-is-shape/).
Hur kommer det sig att Mats Persson, själv samhällsvetare, valt att damma av det gamla STEM-uttrycket för en politisk satsning i vår tid? Är det månne efterfrågat med emfas i Tidöavtalet? Nej, det nämns inte där. Det är förvisso inte oväntat eftersom Tidöavtalet nästan inte säger någonting alls om högskolepolitiken bortsett från att kvalitet ska gå före kvantitet. Det närmaste man kommer är en formulering om att företagens kompetensförsörjning ska stärkas och att förutsättningarna för yrkesverksamma att vidareutbilda sig ska förbättras (genom lärosätenas ”omställningsuppdrag”).
Med tanke på Perssons politiska hemvist kan man fråga sig om STEM förekommer i Liberalernas partiprogram. Men det gör det inte. Däremot står det där att utbildningssystemet ska prioritera kunskap, kreativitet och kritiskt tänkande och att bildningstraditionen ska hållas levande och kulturens frihet värnas. Liberalerna, heter det, ”värnar bildningstanken, främjar bildningsresor och stödjer den fria folkbildningen”. När det gäller högre utbildning och forskning framhåller Liberalerna vidare att detta ytterst är ett uttryck för människans kunskapssökande och längtan efter att förstå mer om sig själv och sin omvärld. Man understryker dessutom: ”Varje högskola bestämmer själv, utifrån kvalitetskraven, vilka utbildningar som erbjuds och hur utbildningen bedrivs.” En intressant passus med tanke på Perssons förbryllande utspel under våren 2024, om att färre studenter borde läsa fristående kurser.
Vad säger Liberalerna om STEM i sitt manifest från 2022 som de gick till val på? Svar: ingenting. Däremot gör man en del utfästelser om hela högskolesektorn. Man vill att högskolan ska ha högre ambitioner. ”Vi vill öka den lärarledda undervisningen”, står det och som läsare antar man att det rimligen gäller undervisning i samtliga ämnen, ja kanske särskilt humaniora och samhällsvetenskap som ju ligger i botten i just det avseendet. Som bekant är statsanslaget för en student i naturvetenskap och teknik dubbelt så stort som för en student i humaniora och samhällsvetenskap. Och vidare om forskning: ”Vi vill öka forskningsanslagen och både skapa bättre karriärvägar för yngre forskare och se riktade satsningar på att svenska universitet ska kunna locka hit världens främsta forskare. Den akademiska friheten ska ges skydd i grundlagen”. Vackert så.
Liberalerna har dock en rapport om ”konkurrenskraft”, som ger uttryck för liknande idéer som de som uttrycks i Rising Above the Gathering Storm. Här slås det å ena sidan fast att Sverige ska ha ett utbildningssystem i världsklass i alla led samtidigt som det å andra sidan preciseras att undervisningen i naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik behöver stärkas genom hela utbildningssystemet för att uppmuntra och möjliggöra för fler, inte minst flickor, att välja en framtida yrkesbana inom STEM-ämnen. ”Att fler flickor väljer en framtid inom STEM och en framtid som ingenjör, innebär att det totala antalet färdigutbildade ingenjörer kan öka.” Möjligheten att bredda STEM mot STEAM nämns inte, vilket hade varit möjligt givet budskapet i partiprogrammet. På motsvarande vis som i den amerikanska rapporten från 2005 framhålls däremot att det behövs strukturer för att locka världens bästa talanger till Sverige. Fri arbetskraftsinvandring ska det vara – för dem som stärker svensk konkurrenskraft.
Liberalernas rapport om konkurrenskraft säger emellertid ingenting om att arbetet för att stärka situationen för STEM-ämnena genom utbildningskedjan ska göras på SHAPE-ämnenas bekostnad. Tvärt om framstår det som att Liberalerna på samma gång vill förstärka i alla fall humaniora. Någon annan slutsats är svår att dra efter att ha läst deras rapport om ”kulturpolitiska prioriteringar”, där följande stycke står:
Humaniora har under lång tid varit i strykklass på högskolor och universitet. Kvalitet har betonats i politiken för den högre utbildningen. Men det finns fortfarande anledning att vara oroad över humanioras ställning. Ett land som inte satsar tillräckligt på humaniora och klassisk bildning blir ett fattigare land. Därför bör nästa mandatperiod inledas med en bred humaniorasatsning på högskola och universitet. Denna satsning innebär en höjning av kvaliteten på utbildningen och förbättrade villkor för forskningen.
Perssons litet ensidiga tal om STEM och en svensk STEM-strategi för – vad som numera allt oftare kallas ”ingenjörslandet” snarare än ”kunskapsnationen” – Sverige tycks så här långt varken vara i fas med utvecklingen inom den internationella kunskapspolitiska debatten eller med Liberalernas egna politiska program. STEM-retoriken låter uppriktigt sagt mer som ett eko från intressenter utanför högskolesektorn, som Svenskt näringsliv, vilka ihärdigt har propagerat för mer STEM, som om universitetets enda uppgift var att likt en utbildningsfabrik säkra de svenska industriföretagens ekonomiska konkurrenskraft.
Att säkra de svenska industriföretagens ekonomiska konkurrenskraft är förvisso en viktig sak. Men Persson är nu inte näringsminister utan utbildningsminister med ansvar för hela högskolesektorn och han har förstås fortfarande chans att bredda sitt perspektiv och förslagsvis bättre ta fasta på Liberaleras kunskaps- och bildningsbejakande hållning, även bortom jakten på ökad ekonomisk konkurrenskraft. Det är ju flera månader kvar innan höstbudgeten ska läggas och forsknings- och innovationspropositionen presenteras. Än finns tid att utveckla STEM-strategin mot en modernare STEAM-strategi men också att därjämte initiera en SHAPE-strategi. Frågan behöver också ställas, hur fler pojkar och män kan lockas inte bara till vård och medicin utan också till humaniora för att bli en del av den bildningstradition Liberalerna så varmt säger sig omhulda. Detta betyder inte att ”ge allt till alla” utan att tänka större och att arbeta för att helheten ska bli så bra som möjligt. Persson vill väl vara ledare för hela laget?
Christer Nordlund, dekan för Humanistisk fakultet vid Umeå universitet, och professor i idéhistoria med inriktning mot miljö- och vetenskapshistoria.
Inlägget publicerades ursprungligen på Fakultetsledningens blogg, Umeå universitet.
Denna text är ett gästinlägg på Humtankar. Den har genomgått en redaktionell granskning av Humtank, men åsikterna är skribentens egna.