Donationer har blivit en viktig inkomstkälla för svenska lärosäten. Även om mest pengar går till medicin, teknik och naturvetenskap så har flera betydande donationer under senare år också tillkommit humaniora. Detta medför vissa problem, men också möjligheter – inte minst för donatorer.
Det är trendigt med donationer. Inte för att donationer är något nytt i sig – vid exempelvis mitt eget lärosäte, Uppsala universitet, har det en lång historia – men dess betydelse verkar idag framhävas lite extra. Detta drivs på av universiteten själva som efter amerikansk modell ser möjligheter att komplettera sin finansiering från basanslag, forskningsråd och stiftelser. Flera universitet har idag ett ”Development Office” som primärt arbetar med stiftelser, organisationer och filantroper för att få donationer. Som ett tecken i tiden är en grundbult i UU:s stundande 550-jubileum donationskampanjen ”Gränslös kunskap”, där målet är att till 2027 samla in en miljard kronor. I skrivande stund har man nått halvvägs.
En mycket stor del av donationerna till svenska lärosäten går till medicin, teknik och naturvetenskap. Wallenbergstiftelsernas mångmiljardfinansiering av forskning inom AI, kvantteknologi, materialvetenskap och Life Science är några exempel på detta. Men under de senaste åren har nyheterna också duggat tätt om betydande gåvor till humaniora.
Bland de mer anmärkningsvärda exemplen finns de stora donationer som gjordes 2022 (100 miljoner) och 2024 (125 miljoner) till Linköpings universitets för att finansiera en rad tjänster inom historieämnet, samt de donationer från Birgit Rausing, på sammanlagt över 80 miljoner kronor, som möjliggjort inrättandet av Birgit Rausing Centrum för Medicinsk Humaniora vid Lunds universitet. Men även några i sammanhanget mindre donationer gör stor skillnad, både vid enskilda lärosäten och för forskningsämnen nationellt. Vid UU offentliggjordes till exempel nyligen att Torsten Söderbergs stiftelse donerat 12 miljoner för inrättandet av en ny professur i judiskt tänkande. Det blir den enda professuren i judiska studier i Sverige.
Donationer kan ha en avgörande inverkan på små ämnen, och inom humaniora finns idag många små ämnen att ha inverkan på. Tidigare i höst donerade Olle Engkvists stiftelse 15 miljoner kronor till en professur i latin vid UU. Stiftelsens styrelseordförande, Helena Dandenell, förklarar bakgrunden till donationen med att ”Humaniora och bildningsämnena är grundläggande i ett samhälle. Det ger kunskaper och stimulerar till tänkande som vi människor och samhället i stort mår bra av.” Det är ett belysande uttalande kring vad både stiftelsen och UU marknadsför som en ”framtidssatsning”.
Exemplen ovan visar att donerade pengar har agens. De utför ett arbete både inom och bortom det ämne som mottar pengarna. Donerade pengar skapar en relation mellan lärosätet och givaren, vilket givetvis är intressant för universiteten. Kanske finns här mer pengar att få? Men donatorer har också ett indirekt inflytande över hur lärosäten använder sina basanslag, eftersom donationer – precis som externa forskningsanslag – ofta kommer med ett krav på medfinansiering. När UU 2021 mottog en amerikansk donation på 1,5 miljoner dollar för instiftandet av en professur i runologi uppgick universitetets medfinansiering till 5 miljoner kronor. Inom humaniora är det en ansenlig summa pengar. Man kan anta att UU inte gjort denna satsning på ämnet runologi utan donationen. Och visst kan man tycka att det är ett problem – varför ska donatorer kunna påverka vilka forskningsområden som svenska universitet prioriterar? – men samtidigt avtecknar sig här en uppenbar möjlighet, som kanske inte minst är intressant inom just humaniora.
Låt mig därför rikta mig direkt till styrelseledamöter i stiftelser, filantroper och andra med arv, förmögenheter eller egendom. Vi i Sverige befinner oss i den lyckliga situationen där bidragen till STEM, Life Science och andra områden inom naturvetenskap, medicin och teknik är rikliga. Men till skillnad från ovan nämnda vetenskapsområden så kan ett relativt ringa antal miljoner definiera ett forskningsämne inom humaniora. Just din donation kan styra hur stora universitet, det vill säga statliga myndigheter, fördelar sina resurser. Du kan bli för evigt ihågkommen som kungamakare. Och är du mer intresserad av vetenskaplig inverkan än eftervärldens minnesbilder så misströsta inte. Du kommer nämligen stödja det vetenskapsområde i Sverige som har högst internationellt citeringsgenomslag och är ledande på samverkan med omgivande samhället. Världen står inför en rad utmaningar kring bland annat klimat och hållbarhet, säkerhetspolitik och AI, och humanistisk kunskap är central för att tackla dessa utmaningar. Nog är det en framtidssatsning alltid. Om du vill få verklig utväxling per krona, se till humaniora!
P.S. Även Humtank tar villigt emot donationer.
Adam Hjorthén, docent i historia, lektor i nordamerikastudier vid Uppsala universitet och medlem i Humtank.