Universitet i Oslo har beslutat om en 10-årig strategi för humaniora som ska befordra både tvärvetenskaplighet och starka humanistiska discipliner. I en debattartikel i Morgenbladet redogör universitetets rektor Svein Stølen och dekanen för humanistisk fakultet Frode Helland för skälen bakom beslutet. De tar givetvis avstamp i vår samtid, som mer än någonsin förefaller behöva kunskaper i språk, i mänskligt beteende, i kultur, i filosofi, i politik. Humtanks Leif Runefelt kommenterar artikelns innehåll samt efterlyser liknande initiativ från svenska lärosäten.
Vi i Humtank brukar säga att varje aspekt av tillvaron har en humanistisk dimension, och det är ju den som gör världen så komplicerad. Människan är ingen exakt vetenskap, hon styrs av en mångfald motsägelsefulla drivkrafter. Medicinen kan ta fram vaccin, men vad gagnar det om människor inte vill ta det? Naturvetenskap och teknik kan bygga en bro, men hur ska de förklara att vissa vill spränga den? Hur ska vi förstå människors beteenden, i kris likaväl som i vardagen, om inte genom humaniora och samhällsvetenskap? Och, väl i en kris, måste vi inte ha en upparbetad beredskap för förståelse?
Detta är inga nya frågor, men de har aktualiserats av det senaste årets två dominerande händelser: pandemin och efterspelet av det amerikanska valet. Hur ska vi förstå individers och gruppers, staters och myndigheters olika beteenden i den pågående pandemin? Hur ska vi förstå angreppen på demokratin, inte endast stormningen av Capitolium som slutade olyckligt för många och som skakade än fler, utan även den av riksdagen i Berlin som lyckligtvis stoppades i ett tidigt skede?
Denna aktualisering har lett universitetet i Oslo att anta en tioårig humaniorastrategi, som ska leda till att humaniora där står fortsatt starkt, och integreras i det vetenskapliga projektet att möta de stora samhällsutmaningarna. Vi måste förbereda oss på rådande och nya kriser, inte endast genom nödvändiga och omfattande satsningar på naturvetenskap, medicin och teknik, utan också genom en höjd beredskap vad gäller kunskap om historia, kultur, filosofi, språk och politik.
Stølen och Helland skriver att ”Oppfatningen av hva som er ’nyttig’ å forske og utdanne i, har tidvis vært humanioras ’fiende’.” Kanske att de avser det förlegade tänkandet kring nytta som en eufemism för konkurrenskraft och tillväxt. Tiderna förändras. Pandemin har visat att vi måste hålla det etiska tänkandet levande (här kan vi jämföra med hur akterseglad vår regering framstår i senaste forskningspropositionen, där filosofi, mitt under en pandemi som ställer etiska frågor om liv och död på sin spets, beskrivs som en vetenskap som saknar ”omedelbar samhällsnytta”). Den politiska utvecklingen i västvärlden, har visat att vi behöver ha ”forskningsbasert humanistisk og samfunnsvitenskapelig kunnskap om bærekraften i demokratiske samfunnssystemer, om populisme, ulikhet, polarisering, sosiale medier, retorikk, medborgerskap og kildekritikk”.
Stølen och Helland pekar också på att tiderna redan har förändrats: ämnen som tidigare var närapå utan studenter vid universitetet, såsom kinesiska och arabiska, är nu helt självklara komponenter i utbudet vid Oslo universitet. Utvecklingen går inte att förutse, och då måste man satsa, inte avvakta eller vänta på vad som kan hända härnäst. Det är viktigt, skriver Stølen och Helland, att Oslo universitet ”tenkte kunnskapsberedskap”. Därför behövde universitetet ta fram en strategi för humaniora, som vilar både på starka discipliner och på tvärvetenskap, inte endast mellan humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen, utan över hela vetenskapen, mellan det ”som før ble kalt” de två kulturerna, naturvetenskap/teknologi respektive humaniora.
Artikeln avslutas med två påståenden. Det första är att ”Historie, kulturkompetanse, språk, kulturarv er områder som påvirker oss like mye som teknologi og digitalisering”. Det andra är att vi behöver förstå demokrati och samhällsutveckling på nya sätt. För att göra det behövs ett långsiktigt strategiskt tänkande kring humaniora och samhällsvetenskap. Kan vi hoppas på att vi får se liknande initiativ från svenska lärosäten?
Leif Runefelt, Humtank
Länk till artikeln: https://morgenbladet.no/ideer/2021/01/samfunnet-trenger-et-sterkt-humaniora
Gästskribent 
Christina Johansson