Akademisk frihet i USA befinner sig under hård press. Filosofen Martin Peterson, som själv har fått erfara hur han stoppats från att undervisa om Platon vid Texas A&M University, beskriver hur konservativa makthavare i allt större utsträckning använder ekonomiska och politiska påtryckningar för att styra vad som får forskas på och läras ut.
Alla som inte bor under en sten vet att konservativa krafter i USA försöker ta kontroll över offentliga och privata universitet. Själv blev jag nyligen beordrad av mitt universitet att censurera Platon i en filosofikurs då texten ansågs vara för ”woke”. Detta uppmärksammades världen runt av bland annat New York Times (flera gånger), Washington Post, Le Monde och Der Spiegel.
Det är ingen nyhet att den federala regeringen använder forskningsanslag för politiska syften. Så har det alltid varit. Det som är nytt är hur kraftig och brutal den politiska styrningen har blivit. Istället för att uppmuntra forskning om sådant de gillar försöker konservativa beslutsfattare hindra sådant de inte gillar – ”om ni inte slutar forska på det vi ogillar, får ni inga pengar alls!” Detta sker samtidigt som republikanska delstater stiftar nya lagar – ofta med oklara paragrafer som kan tolkas på många sätt — som sedan används av politiskt tillsatta universitetsstyrelser för att censurera ovälkomna tankar.
Hur kunde det bli så här? Och vad kommer hända härnäst?
På mitt eget universitet, Texas A&M University, med omkring 80 000 studenter och en årlig budget på cirka 25 miljarder kronor, funderar man för närvarande på om bakgrundsfrågor i enkätstudier kan få innehålla svarsalternativen ”man”, ”kvinna” och ”icke-binär”. Den lokala etiknämnden menar att forskare bör tvingas använda endast två svarsalternativ, ”man” och ”kvinna”. Bakgrunden är att president Trump har utfärdat en exekutiv order som innebär att det bara finns två kön och att de som hävdar något annat inte kan få federala forskningsanslag.
Huruvida universitetets lokala tolkning av Trumps federala order är förenlig med grundlagens bestämmelser om yttrandefrihet spelar mindre roll. I slutändan är det viktigare för rektor att dra in alla miljarder som krävs för att hålla universitetets flygplats, fotbollsarena, två golfbanor och fyra simhallar öppna – samt betala mångmiljonlöner till ett stort antal anställda. I det sammanhanget väger grundlag och moraliska principer lätt. Pappa i Washington DC håller i pengarna, så om pappa säger att vi måste bryta mot våra akademiska principer är ingen i beslutsställning villig att säga nej.
Ett annat exempel är Texas Tech. Nyligen fick en docent (Associate Professor) i historia sparken för att han på sin fritid utnyttjat sin yttrandefrihet och argumenterat för socialism. Universitetet förlorade snabbt i domstol då man uppenbart bröt mot grundlagen när man avskedade docenten på grund av hans politiska åsikter. Men efter att han återanställts gav man honom omedelbart sparken igen – denna gång med hänvisning till att socialism är en våldsam ideologi, varför docenten alltså kan anses uppmana till våld på sin fritid. Troligen kommer universitetet att förlora även med denna motivering, men det spelar ingen roll. Har man tillräckligt många miljoner på kontot, vilket delstatliga universitet i Texas i regel har på grund av en stadigt ökande studenttillströmning, kan man kosta på sig att betala några hundra tusen dollar i skadestånd. Det är mycket viktigare att inte riskera bli utstängd från den delstaliga eller federala syltburken.
Enkelt uttryckt använder sig alltså republikanskt styrda universitet av ekonomiska muskler för att runda lagen och driva igenom ideologiskt motiverade uppsägningar. ”Cash is king”. Den politiska styrningen är nu så stor att en konservativ miljardär som donerat minst $30 miljoner till Texas A&M protesterar offentligt.
Min gissning är att detta kommer att fortsätta i flera år och troligen bli värre. Men det betyder inte att allt är uselt. Det är lätt att glömma bort att mycket av den bästa forskningen fortfarande bedrivs i USA, trots sämre akademiska villkor. När de stora pengarna är en del av problemet i USA, lider Europa istället av att vara underfinansierat. Alltför mycket krut läggs inom EU på att fördela pengar i byråkratiska och politiskt styrda utlysningar, som i många fall bara leder till projektanställningar i ett par år för den sökande. Det är naivt av europeiska universitet att tro att de kan locka amerikanska forskare med miljonlöner till EU bara för att Europa är lite mer civiliserat. Trots problemen i USA framstår Europa för många forskare ändå inte som ett mer attraktivt alternativ. Finansieringen saknas i Europa, och USA är i grunden en starkare forskningsnation.
Martin Peterson, Professor of Philosophy & Sue G. and Harry E. Bovay Chair of the History and Ethics of Professional Engineering vid Texas A&M University.
Denna text är ett gästinlägg på Humtankar. Den har genomgått en redaktionell granskning av Humtank, men åsikterna är skribenternas egna.
Humtank 
Erik Isberg 
Henrik Andersson