“Hvem vill läsa, vad Yajnavalkya, Buddha och Sankara, hvad Zarathustra och Muhammed, hvad Lao-tse och Kong-fu-tse lärt och förkunnat? … Läs själf! Döm själf om de lifsvärden som i dessa religionsurkunder äro betygade!”*
År 1908 publicerade Nathan Söderblom, då professor i teologiska prenotioner och teologisk encyklopedi vid Uppsala universitet, den banbrytande antologin Främmande religionsurkunder i urval och öfversättning. Syftet med denna samling var att ge den svenska allmänheten en ”klar och någorlunda utförlig belysning af det betydande och karakteristiska af utomkristen religion”. Vilken inspiration kan detta nu mer än hundra år gamla verk ge för vår tids forskningsförmedling?
Antologins huvuddel omfattar ungefär 1 300 sidor med svenska originalöversättningar av religiösa urkunder ”från skilda indiska, persiska, arabiska, kinesiska, egyptiska, babylonsk-assyriska, grekiska, romerska, fornnordiska och afrikanska språk”, gjorda av Sveriges ”främsta fackmän för de skilda språk- och kulturområdena”, vilket förutom professorer och docenter också inkluderade flera missionärer.
Med publiceringen av Främmande religionsurkunder fick den svenska allmänheten därmed tillgång till ett, för sin tid, imponerande brett urval religionsurkunder på svenska samlade i ett verk. Här finns inte bara urval från hinduismens, buddhismens, jainismens, zoroastrismens och islams heliga skrifter, men också från kinesiska klassiker, shintotexter, fornegyptisk religiös litteratur, den antika grekiska religionens urkunder och sumeriska och assyriska texter, samt även nedteckningar av muntligt traderade böner, sånger och ritualer ”från de s.k. naturfolken”, med mera. Detta är dock inte bara en samling översättningar. De översatta texterna kontextualiseras i ljuset av deras respektive religiösa traditioner och kulturområden i en omfattande introduktion, ”Om religionsurkunder”, skriven av Söderblom själv.
I verket argumenterar Söderblom för texternas relevans med den stora påverkan dessa heliga skrifter har haft på människan genom historien. Antologin riktas därmed till ”en hvar, som vill vidga sin blick utöfver släktets hela religiösa värld” genom att själv läsa hur människor har tänkt och skrivit om religiösa teman under olika tider och i olika kulturer, och därmed bättre förstå både dessa religioner, kulturer och ”människan”. Söderblom argumenterar på samma tid också för dess relevans utifrån den pågående globaliseringen – ”[s]amfärdsel [har] … sammanfört Östern och Västern som aldrig tillförene. Samtidigt växer åstundan att lära sig känna Österns djupaste och skönaste tankar”. Liknande argument skulle kunna framföras även idag.
Söderbloms antologi är, naturligtvis, en produkt av sin tid, och därmed utdaterad på flera olika sätt. Forskningen om religiösa traditioner, språk och kulturer har under 1900- och de tidiga 2000-talet gjort betydande framsteg. Dessutom har det svenska språket utvecklats, vilket gör översättningarna svårlästa. Men även det större ramverket antologin utgår ifrån, med begrepp som ”främmande” och ”utomkristna”, kontrasteringen av ”Östern och Västern”, samt urvalet av texter och kulturer skulle behöva uppdateras. Det finns, till exempel, ingen särskilt god grund till att utesluta kristna texter från en sådan antologi.
Sedan Söderbloms dagar har flera uppdaterade svenska översättningar av religionsurkunder utkommit. Bara under 2000-talet har nya svenska utgåvor publicerats av bland annat de tidiga upaniṣaderna, Bhagavadgītā, Yoga-sūtra, och Tsangnyön Herukas sånger, alla resultat av forskning och goda exempel på forskningsförmedling. Det slår mig dock, när jag bläddrar i Söderbloms fyrbandsantologi, att det som idag saknas kanske är just ett samlande ramverk för att förmedla en bredd av religiösa skrifter för en större publik.
Världen är idag ännu mera sammankopplad än den var 1908 och de pågående globaliseringsprocesserna har resulterat i en värld som både upplevs som mindre och är mera homogen. Samtidigt är vår kunskap så mycket större att världen i många avseenden också upplevs som mer komplex, varierad och full av nyanser. Ett resultat av detta är att det knappast är möjligt att kunna förmedla ”en så när som fullständig bild” av världens religiösa litteratur utan att fylla ett helt bibliotek. Samtidigt tror jag att man kunde ha mycket att vinna på att inte helt överge idén om att tillgängliggöra och förmedla sådana texter inom en större ram, och därmed i en bredare religionshistorisk kontext.
Som enstaka publikationer utgivna på olika förlag träffar översättningar av enskilda texter lättare dem som redan är särskilt intresserade – som i fallet Yoga-sūtra kan vara rätt många – men nog i lägre grad en bredare publik, de som inte redan vet att de skulle kunna vara intresserade av att läsa de tidiga upaniṣaderna eller Tsangnyön Herukas sånger. Samtidigt skulle en sådan ram i sig verka drivande för att få flera och mindre kända texter tillgängliga i svensk översättning. Det är, till exempel, svårt att föreställa sig att det under 1908 – eller senare – skulle publiceras ett urval av jainismens kanoniska texter i svensk översättning utan Söderbloms initiativ till en omfattande antologi. Främmande religionsurkunder illustrerar på så vis en länge outnyttjad potential för forskningsförmedling som borde följas upp.
Hur ett liknande initiativ skulle se ut idag – en antologi, en bokserie, en databas på nätet, eller en kombination av dessa – för att träffa bredast möjligt är värt att fundera vidare på. Oavsett form skulle det att den svenska allmänheten igen fick tillgång till ett brett urval religionsurkunder på svenska bidra till ökad förståelse för olika kulturer, traditioner, religioner och människor i en värld som upplevs som ständigt mindre och samtidigt mer komplex. I en tid då källkritik kanske är viktigare än någonsin känns dessutom Söderbloms uppmaning särskilt angelägen: ”Läs själf! Döm själf!”
Jens Wilhelm Borgland, docent och lektor i religionshistoria vid Uppsala Universitet och medlem av Humtank.
* Alla citat är hämtade från Nathan Söderbloms anmälan (s. xi–xiii) i första band av följande antologi:
Söderblom, Nathan (red.). 1908. Främmande religionsurkunder i urval och öfversättning. Fyra band (1, 2.1–2, 3). Stockholm: Hugo Gebers Förlag.
Gästskribent 
Christina Johansson