Jonas Otterbeck, professor i islamologi, reflekterar över hur studiet av musik och andra populärkulturella uttryck kan ge oss viktiga insikter om islams utveckling i vår samtid. Med kulturlivet i London som utgångspunkt – där en kapitalstark muslimsk medelklass förändrar de etiska och estetiska preferenserna för islam – får vi en inblick i detta forskningsfält och premisserna för de forskare som vill använda ett humanistiskt angreppssätt för att komma artisterna och konstnärerna nära.
Vad skulle hända när jag anlände till konsertsalen i Glasgow där bolaget Awakenings artister skulle soundchecka? Vi hade inte kommit överens om någonting, förutom att jag skulle dyka upp. Vem skulle ha tid med mig? Men jag hade tur, hittade rätt person som snabbt dirigerade mig till ett hörn och bad mig vänta. Bra, det har jag lärt mig som akademiker. Att vänta. Det gav mig chansen att ta in scenen. Snart började jag urskilja folk från musikvideos som jag hade sett. Det var ju självaste Maher Zain på scen, den svensk-libanesiske sångaren som blivit världskänd för sina islaminspirerade popsånger.
Massproducerad muslimsk popkultur är ett tecken i tiden, skapad av trender skapar den trender som har ökat markant de senaste två decennierna. Materialet är rikt och åtkomligt. Skaparna är dessutom förvånansvärt lätta att få tag i för intervjuer och är ofta villiga att diskutera. Med litet mer ansträngning kan man ägna sig åt receptionsstudier. År 2021 publicerade jag en studie om Awakening, ett ledande bolag för islamisk popmusik. Jag har även forskat om en islamiskt inspirerad fotograf, en sångare inspirerad av sufism, en balettdirektör som skapat muslimsk balett och en grafisk designer och konstnär som gör islamisk design för muslimska medelklasshem. Kollegor har publicerat om tysk-turkiska stå-upp komiker, franska muslimska teatergrupper och muslimskt inspirerad amerikansk och svensk hiphop. Tillsammans dokumenterar och analyserar vi hur unga muslimska artister, konstnärer, hantverkare och entreprenörer och deras publik uttrycker sig om sin religion i former som tidigare inte använts som uttrycksformer för islam.
Än sen då? Jag uppmärksammar detta för att jag antar att andra (både muslimer och icke-muslimer) kommer bli förvånade och intresserade trots att det egentligen är självklart att muslimer tar till sig kulturella former som är dynamiska och som de har växt upp med eller kommer i kontakt med. De två unga nederländska männen som hade gjort och sålde brädspelet ”Rush to Mecca” räknade med att sälja en del just därför att det inte finns en massa bra brädspel om islam, något som de menar att deras generation vill ha. Samma gäller popmusik, balett, film, design, konceptkonst, barnböcker, dockor och annat. En växande muslimsk medelklass väljer inte nödvändigtvis bort ”Game of Thrones” men gillar att ha saker på väggarna som är smakfullt islamiska och gillar popmusik som hyllar islam och en muslimsk livsstil.
Smak och livsstil, mon Bourdieu! Berätta vad du tycker om Sami Yusuf och Alchemiya så ska jag berätta vilken klass du tillhör. Grupper av köpstarka muslimer – ibland kallad generation M – tar för sig och skapar både pan-muslimska och mer regionala och lokala kreativa marknader. I London, där jag bor, finns en uppsjö av företag som marknadsför konst och konstnärlig verksamhet. Desi Dolls, Grace and Poise Academy, Learning Roots och WAW vänder sig alla till muslimska unga (eller kanske deras föräldrar). Soraya Seyd, Ruh al-Alam och Siddiqa Juma, vänder sig till den kapitalstarka gruppen av konst- och designintresserade och Maher Zain, Omar Esa och Harris J erbjuder soundtracket. De muslimska migranterna som startade egna småföretag eller jobbade inom industri, har barn som tillhör en välutbildad medelklass som har blivit en del av England, Skottland, Tyskland och Sverige. De har en ny smak och stil, och vill åka på halal-smekmånad i Turkiet. Åtminstone en växande del.
I forskningen om konsumtion, livsstil och smak, med populärkulturen som prisma, framträder en upptagenhet och engagemang för en holistisk etisk islam, en islam där detaljreglering underordnas principerna om övergripande moral och etik. I den islam finns det utrymme för en konsumtionsstark muslimsk medelklass som gillar sin religion och ryser inför ISIS och trångsinta lärde, som tycker välgörenhet och tolerans är viktigt, och rynkar på näsan åt förbudsmentalitet. Det är spännande att se vad som händer med islam i deras händer.
Religioner sorterar inte bara folk i samfund och påbjuder ordningar, de är i rörelse. Troende och andra gräver runt i det gods som utgör religionens tradition och sätter samman delar på för dem meningsfulla vis. I detta drar de ofta in fenomen som stammar från utanför religionens diskursiva gränser. Dessa nya sammansättningar kan givetvis bli ignorerade men de kan också få stor genomslagskraft och förändra. Religioner är kända för sin trögrörlighet men ibland sker förändringar förbluffande fort. Om vi vill förstå en religion och dess tolkningar behöver vi se människan i den situation hon är. Humanismens stora styrka är att finna individen innan vi uttalar oss om kollektiven hon lever i relation till. Vi gör klokt att förstå den enskildes bundenhet till fenomen som religion och konvention, men också att se rörelseutrymme, kreativitet och passion i relation till de samma. Det är så vi fångar tidens tempo.
Jonas Otterbeck, professor i islamologi vid the Aga Kahn University.
Denna text är ett gästinlägg på Humtankar. Den har genomgått en redaktionell granskning av Humtank, men åsikterna är skribentens egna.