Att forskning kan vara underhållning vet vi sedan tidigare med exempel som tv-programmet Fråga Lund. Men det kanske kan vara något att utveckla vidare med tanke på att forskningsförmedling ofta ses som en humanistisk paradgren. Varför inte i tävlingsform?
I slutet av maj deltog jag som en av fem representanter från Umeå i EC2U science contest (akronymen står för the European Campus of City-Universities), i Åbo, Finland. Tävlingen går ut på att tre lag från tre olika universitet och länder svarar på (mer eller mindre) vetenskapliga frågor på ett underhållande sätt. Lagen sitter på en scen med publik både på plats och online. Frågorna är okända i förväg och för varje fråga får lagen 2‒5 minuter på sig att förbereda ett svar och sen 1 minut för att framföra det. Därefter delar tre jurymedlemmar ut 1‒10 poäng. Dessutom kan publiken rösta. Alltså, lite som under Eurovision.
Under den här omgången av tävlingen svarade vi på frågorna:
- Om AI plötsligt blev mänsklig, vad skulle den göra först och varför?
- Hur skulle en perfekt stad se ut för att maximera både det mentala och fysiska välbefinnandet?
- Vilken evolutionär funktion har närsynthet?
- Vilket djurs utrotning skulle få de allvarligaste konsekvenserna för människans liv idag?
- Vad är det dummaste en person kan göra?
Det var därmed en blandning av olika perspektiv och forskningsinriktningar som fick komma fram. Därför bestod också laget av forskare från olika discipliner. Utöver mig (språkvetenskap), deltog Jesper Enbom (medie- och kommunikationsvetenskap), Jerker Fick (miljökemi), Kristina Lejon (immunologi) och Manju Maharjan (fysiologisk botanik). De två andra lagen kom från Friedrich Schiller-universitetet i Jena (Tyskland) och Åbo universitet. Tävlingen var den tredje semifinalen i raden som anordnas inom ramen för alliansen EC2U.
Exakt hur lagen satts samman är svårt att veta. Men en gissning är att det är personer som gillar utmaningar, att stå på scen och som har flera strängar på sin lyra. Vi i Umeå-laget satsade främst på att underhålla och passade på att sjunga, spela teater och att agera mänsklig murbräcka.
Forskningsförmedling ses ofta som en humanistisk paradgren. Tävlingsformatet gör dock att andra egenskaper också blir viktiga. Här handlar det om att våga, att spela över och att faktiskt underhålla en publik. Kanske handlar det också om att ha vinnarskalle.
Alla forskare var kanske inte klassens clown på mellanstadiet och ägnade sig åt att underhålla sina klasskamrater på roliga timmen, men jag tror att det är viktigt att hitta fler utåtriktade sätt att nå ut med vår forskning. Vi kan hitta fler tillfällen att prata om forskning på ett sätt som ger den breda allmänheten en uppfattning om vad vi gör – samtidigt som det är lite kul. Det blir ytterligare ett sätt att låta fler veta på vilka sätt humaniora är viktigt.
Hur det gick i tävlingen? Umeås lag vann och firade naturligtvis som om det var Eurovision, med skrik, flaggviftande och genom att ta oss till finalen nästa år. För egen del gav det både energi och inspiration att ha så roligt som möjligt i forskningsförmedlingens tjänst.
Hanna Söderlund är lektor i svenska vid Institutionen för Språkstudier, Umeå universitet.
Gästskribent 
Magnus Nilsson