Under veckan har Humtank deltagit i Almedalen med en egen heldag med seminarier. Vi har lanserat vår rapport, En forskningspolitik för humaniora, och arrangerat en rad samtal med såväl rektorer som politiker, forskare och forskningsfinansiärer. Det allmänna intrycket är att rapporten har tagits emot väl, och vi gläder oss åt att flera av förslagen redan har inbjudit till livlig debatt.
Men Almedalen bjuder på så mycket mer. Förutom närheten till politiker och till civilsamhällets aktörer ger det oss chansen att fördjupa samarbetet med både den nya forskningspolitiska satsningen KRAFT och med Sveriges Unga Akademi. Vi har deltagit på mingel, och i panelsamtal arrangerade av andra, vilket har givit oss goda möjligheter att samtala med personer som representerar olika delar av universitetssystemet. Samtalen visar hur viktigt det är att odla relationer över tid för att få genomslag för idéer.
I år har samtalen om universitetets roll i relation till politiken och om universitetets roll i samhällsutvecklingen varit extra viktiga eftersom det bara är några månader kvar till valet. Även om inte universitetsutbildning och forskning är partiernas mest prioriterade fråga, så identifieras forskning som en avgörande del i Sveriges framtida konkurrenskraft. Humtank är kritiska till att reducera forskningens nytta till sådant som kan kommersialiseras för en global marknad, men samtidigt gör den här vändningen att forskningspolitiken kommer på kartan. För Humtank innebär detta en balansgång. Å ena sidan vill vi driva frågan om utbildning för bildning och för det goda medborgarskapet och forskning som drivs av inomvetenskapliga frågor, och å andra sidan måste vi också ta fasta på det momentum som uppstår när vetenskapen identifieras som en nödvändig framtidsaktör.
Samtalen har också cirkulerat kring akademisk frihet och universitetens associationsform, där flertalet partier är överens om att universitetets självständighet måste skyddas. Den pågående utredningen har uteslutit den av regeringen föreslagna stiftelseformen, och undersöker istället möjligheten att skapa en ny offentlig form för universiteten. Samtidigt kan inte en förändrad associationsform skydda akademisk frihet om forskningen i allt högre grad styrs bort från fria medel mot bestämda typer av exempelvis teknik och produktutveckling. Den sittande utredningen får enligt direktivet inte utreda resurstilldelningssystemet, varför resultaten bara kan möta en del av problemet. Det betyder inte att frågan om associationsform är meningslös. Humtank välkomnar en form som ger största möjliga autonomi åt universiteten, men ytterst sett är det den som styr medlen som bestämmer hur forskningen skall se ut.
Av den anledningen är basanslagen en viktig del av en autonomireform, vilket vi också pekar på i vår senaste rapport. Genom basanslag kan universiteten själva kontrollera merparten av forskningsmedlen. Det måste dock kombineras med en kontroll av hur medlen används internt, för ur den enskilde forskarens perspektiv så kan även en stark rektorsstyrning av basanslagen mot exempelvis interna strategiska satsningar upplevas som en begränsning av forskningens frihet. Att säkra akademisk frihet är alltså en mångfacetterad fråga som inte kan lösas genom enskilda reformer.
I de forskningspolitiska diskussionerna har humaniora en självklar och viktig roll att spela. Humtanks medverkan i Almedalen är ett sätt att lyfta fram humanistiska perspektiv när framtidens forskning och utbildning diskuteras, och det goda gensvaret tyder på att humanioras position i forskningslandskapet angår långt fler än bara humanistiska forskare. En forskningspolitik för humaniora är, som vi pekar på i rapporten, ett sätt att formulera en bättre kunskapspolitik över disciplinära gränser.
Tack till alla som bidrog till våra seminarier och samtal. Vi går på sommarledigt styrkta i vår övertygelse att Humtank kan spela en roll i forskningspolitikens utformning och vi ser fram emot att fortsätta samtalen vi påbörjade i Almedalen.
Gästskribent