Idag används runt 200 språk i Sverige. Av dessa har fem status som nationella minoritetsspråk. Men trots en flerspråkig verklighet i Sverige – där cirka 30 procent av eleverna i grundskolan har ett annat förstaspråk än svenska – utgår undervisning i dagens skola generellt sett från enspråkiga normer där språk ses som separata enheter och behandlas därefter. Inom utbildning, från förskoleklass till gymnasiet, lärs vissa språk ut och belönas medan andra tystas eller i värsta fall förbjuds eller bestraffas. Språkliga hierarkier i samhället reproduceras i skolan, till exempel genom att engelskan ges en betydande roll, medan till exempel nationella minoritetsspråk ges betydligt mindre roll – om ens någon roll alls. För att bidra till likvärdig utbildning och ökade möjligheter till lärande för fler elever behöver undervisningen istället utgå ifrån flerspråkighet som norm.
Genom att ta tillvara elevers olika språkliga resurser är det möjligt att bidra till ökade möjligheter till lärande och därmed stärka tillgången till utbildning även för de elever som inte har svenska som förstaspråk. Språk och identitet är dessutom ofta tätt förknippade vilket gör det angeläget att i skolan lyfta barn och elevers olika möjligheter till identitetskapande genom språk. En flerspråkig utgångspunkt i undervisningen bidrar också till att lyfta nationella minoritetsspråk och ge dem ett större utrymme i undervisningssamhang och därmed i samhället. Allt detta är avgörande för social rättvisa och jämlikhet.
Vi behöver dessutom ta tillvara eleverns språkliga resurser för att nå de högt uppställda förväntningarna om internationalisering som finns inom utbildning och i samhället i stort. Elever behöver förberedas för att leva i en globaliserad och internationaliserad värld där de förutom svenska förväntas kunna engelska men också andra språk. Så som flera EU-rapporter och dokument betonar är enbart engelska inte tillräckligt i dagens globaliserade värld. Flerspråkig kommunikation är redan nu norm på internationella arbetsplatser i Sverige. Kompentens i flerspråkig kommunikation krävs inom näringsliv och politik – till exempel när politiker förhandlar om frågor av yttersta vikt för samhället med hjälp av olika språk, ofta med hjälp av tolkar och översatta texter. Frågor om flerspråkighet i utbildning har dessutom en tydlig koppling till de globala hållbarhetsmålen, t.ex. mål 4 God utbildning och mål 10 Minskad ojämlikhet.
Jag anser att undervisningen i skolan, istället för att utgå ifrån enspråkiga perspektiv och normer, behöver förändras och ta avstamp i flerspråkiga perspektiv och normer för att bidra till likvärdig utbildning och ökade möjligheter till lärande för fler elever. Flerspråkiga perspektiv behöver finnas med i planering, undervisning och bedömning. Olika slags samarbeten mellan lärare, inklusive modersmålslärare och studiehandledare, samt samverkan mellan hem och skola har potential att bidra till fler flerspråkiga perspektiv i undervisningen.
För att en förändring från enspråkiga till flerspråkiga perspektiv i undervisningen ska vara effektiv, genomgående och nå alla lärare behöver den genomföras redan på lärarutbildningarna i hela landet. Med detta menar jag att kunskap om flerspråkighet bör integreras som en röd tråd i alla program och ingå i kurser inom den utbildningvetenskapliga kärnan för blivande lärare, oavsett vilka ämnen de läser. Såsom dagens lärarutbildningar ser ut utbildas inte lärare för den språkligt heterogena skola de förväntas undervisa i. I dagsläget är det främst lärare i svenska som andraspråk som genom sin lärarutbildning får kompetens i hur man kan arbeta språktutvecklande med flerspråkiga perspektiv. Men lärare i alla ämnen – och inte enbart språklärare – behöver den här kunskapen för att de utveckla kompetenser som är nödvändiga i dagens skola.
Flerspråkighet som utgångspunkt i utbildningen har potential att bidra till social rättvisa och jämlikhet genom att möjliggöra fler perspektiv, genom att göra fler elevers röster hörda och genom att bredda elevers möjligheter till identitetsskapande. Flerspråkiga perspektiv och normer i undervisningen bidrar också till kritiska perspektiv eftersom språket är starkt kopplat till frågor om makt, social rättvisa, jämlikhet samt elevers och lärares aktörskap och delaktighet.
Med invandring, med globalisering och med vårt samhälles uttalade mål om internationalisering är flerspråkiga perspektiv i undervisning angelägna. Vi behöver ta tag i frågor om hur vi kan göra utbildningen mer tillgänglig och rättvis för alla, oavsett om elever har svenska som första- eller andraspråk och oavsett vilka språk de talar i hemmet. Vi behöver också ägna betydligt mer uppmärksamhet åt att nationella minoriteters rättigheter att använda sina språk respekteras.
Carla Jonsson, professor i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet.
Denna text är ett gästinlägg på Humtankar. Den har genomgått en redaktionell granskning av Humtank, men åsikterna är skribentens egna.
Kristofer Hansson