Lynn Åkesson: Humtank – så började det

År 2024 har Humtank funnits i tio år och utgjort ett samarbete mellan svenska lärosäten med uppdraget att stärka humanioras roll såväl inom som utanför de akademiska institutionerna. Som ett led i jubileumsfirandet publiceras en serie av blogginlägg där vi blickar både bakåt mot tankesmedjans tillkomst, och framåt mot humanioras betydelse under kommande decennium. Först ut är Lynn Åkesson, tidigare dekanus vid Lunds universitet och en av Humtanks initiativtagare. Hon beskriver hur det kom sig att svensk humaniora fick en egen tankesmedja.

Det var nationell konferens i Umeå i juni 2012 och dekanerna från humaniora samlades till sitt årliga möte. En återblick på agendan visar på återkommande teman i humanistiskt huvudbry, då såväl som nu.  Exempelvis framtiden för små ämnen. Det gällde inte minst så kallade små språk, det vill säga språk som lästes av få studenter. Humanioras roll i svensk forskningspolitik stod också på agendan och genererade en spänstig diskussion efter en inledning av Peter Aronsson, då dekan vid Linnéuniversitetet. Efter en idé som lanserades av dekanen i Umeå, Per-Olov Erixon, väcktes tankar om att skapa en struktur för en nationell humanistisk tankesmedja. Vi enades om att en sådan tankesmedja i så fall skulle befolkas av yngre forskare – det är ju de som är framtiden – och att alla lärosäten med humanistisk verksamhet skulle bjudas in att delta. Per-Olov Erixon tog på sig uppdraget att undersöka möjligheterna att starta en humanistisk tankesmedja. Fröet till Humtank var sått.

Sagt och gjort. Under våren nästa år kuskade P-O land och rike runt och samtalade med dekaner. Alla var positiva till idén och vid nästa dekankonferens i Göteborg 2013 fattades beslut om att inrätta en Humtank. Tre av oss dekaner fick förmånen att bli den första styrgruppen av seniora stöttepelare: Peter Aronsson, P-O Erixon och jag själv. Senare ersattes Peter Aronsson av Cathrine Norberg, Luleå Tekniska universitet. I ett första utkast till dekanerna presenterades vad Humtank skulle kunna vara:

• Humtank vänder sig utåt samhället på olika sätt. Den får med andra ord inte bli introvert.
• Humtank kan också bli en röst in i akademin
• Humtank ska handla om nya saker och saker som ännu inte är färdiga, det vill säga tankar i tiden. På så sätt har den också tentakler både ut i samhället och in i framtiden.
• Humtank ska vara både aktiv och proaktiv, det vill säga skapa opinion genom att visa på hur humanistisk kunskap och kompetens kan utgöra ett bidrag i samhällsutvecklingen, exempelvis vad gäller miljöfrågor (environmental humanities), medicinska frågor (medical humanities) och digitala frågor (digital humanities).
• Humtank ska synliggöra humanistiska kompetenser, dvs: ”Vilka utmaningar riktas mot humaniora”?
• Humtanks utgångspunkt får inte vara klagovisor eller att humaniora är satt på undantag.
• Humtanks inriktning handlar till stor del om en praktisk humaniora, men inte bara det. Syftet får inte vara att skapa motsättningar inom humaniora, utan att utveckla nya och andra kvaliteter som kan läggas till redan befintliga.
• Humtank blir ett återkommande ärende på de årliga dekankonferenserna

För min del var den sjätte punkten särskilt viktig – inga klagovisor, inga offerkoftor för humanister. Hellre visa sitt värde i offensiva och fräcka utspel. Jag kom att bli mer än bönhörd på denna punkt. I styrgruppen arbetade vi intensivt med att formera gruppen yngre forskare som skulle bli första omgången humtankare. Det gällde att sammansättningen representerade humaniora i så stor utsträckning som möjligt.

Det första mötet med Humtank hölls så i Lund januari 2014. Elva representanter från lika många lärosäten samlades tillsammans med oss tre i styrgruppen för att dra upp riktlinjerna för arbetet i Humtank. Förväntningarna var lika höga som de formella kraven var få. Vilket i praktiken betydde höga krav på de medverkande. De hade att förhålla sig på ett ungefär till punkterna ovan. men hur det skulle gå till, hur Humtank skulle göras, var upp till dem att bestämma. Det gällde även hur det praktiska arbetet skulle skötas och hur demokratin inom Humtank skulle fungera. I styrgruppen hjälpte vi till med råd och dåd, men det var humtankmedlemmarna själva som förväntades vara kreativa och nytänkande och samtidigt skapa ramarna för verksamheten. Ingen lätt uppgift.

Som vi alla vet idag lyckades den första omgången humtankare över förväntan. Och senare medlemmar har tagit vid och utvecklat Humtank till den självklara position som tankesmedjan har idag. Med hårt arbete, viktigt nätverkande, samtal med politiker, föreläsningar, seminarier och författande av välformulerade korta och lättlästa rapporter om angelägna frågor har Humtank placerat sig som en väsentlig aktör i samhällsdebatt och offentlighet. Saken blir inte sämre av att de nästan 50 personer som arbetat en period inom Humtank haft goda personliga karriärer och fortsatt att ge humaniora en stark röst.

Det är lätt att vara stolt över Humtank.  

Lynn Åkesson, professor i etnologi och dekanus för humaniora och teologi, Lunds universitet 2009 – 2018.

Denna text är ett gästinlägg på Humtankar. Den har genomgått en redaktionell granskning av Humtank, men åsikterna är skribentens egna.