Många människor är i rörelse i vår samtid och har så varit under lång tid. När migration beforskas och debatteras är det dock ofta frågor om här och nu som står i fokus. Historiska och globalhistoriska perspektiv skulle kunna utveckla migrationsforskningen och förbättra den allmänna debatten om migration. Inte minst genom att vidga de geografiska och tidsmässiga perspektiven och synliggöra migranten, inte enbart som migrant utan även som aktör och människa.
Vad skulle migrationsforskningen och i den allmänna debatten om migration vinna på att i större utsträckning beakta historiska och humanistiska perspektiv?
En nyare inriktning inom historieforskningen är globalhistoria. Som namnet antyder förespråkas ett vidgat geografiskt fokus. Detta är relevant när det gäller vår förståelse av migration. I debatt och även till vis del i forskning är perspektivet ofta geografiskt snävt och fokuserar på migration till och inom regioner och stater i väst. Exempelvis är 1800-talets transatlantiska migrationer väl belysta medan andra viktiga migrationer i världen inte alls har ägnats samma uppmärksamhet. Här kan nämnas att under samma tid som cirka 50 miljoner migranter reste från Europa till Nord- och Sydamerika flyttade också runt 80 miljoner migranter i Öst- och Sydasien och återbefolkade regioner som Manchuriet och Sydostasien.
Ett globalhistoriskt perspektiv utmanar även den statliga blicken på migration – en blick som har gjort att migration i första hand har kommit betraktas som något som sker mellan stater och som ett problem som ska hanteras och lösas. Andra viktiga rörelser som urbanisering, tillfällig förflyttning och vissa former av tvingad migration har inte fått samma uppmärksamhet. Till exempel betraktas en kort resa inom Beneluxländerna som migration medan en längre förflyttning inom en stor stat inte nödvändigtvis gör det.
Historiska studier, liksom transnationella, har också intresserat sig för den roll familj, vänner och nätverk spelar för de som flyttar eller är på flykt. Detta perspektiv bidrar bland annat till en fördjupad förståelse av varför vissa flyttar och andra inte, samt varför migration mellan vissa platser håller i sig över tid. Migration är således inte något nytt och specifikt för just vår tid. Människan påbörjade sin tillvaro som nomad och en viss del av befolkning har under historien fortsatt att vara i rörelse, till exempel handelsresande, pilgrimer, soldater, arbetare, slavar och människor på flykt. I takt med framväxten av en global ekonomi och teknikutvecklingen har migrationen ökat i omfång. Migration är helt enkelt en del av mänskligt liv och nätverk av människor har genom historien bundit samman olika delar av världen. Det är rörelser som har varit gynnsamma för samhällsutvecklingen i och med att kulturmöten har bidragit till innovation, utveckling och ekonomisk tillväxt i världen. Även om migration utifrån ett samhällsperspektiv är gynnsam är bilden mer komplex när de gäller de enskilda individerna som migrerar.
Historiska perspektiv kan även bidra med att förstå sambanden mellan och kontextualisera framväxten av administrativa praktiker, nationell och internationell lagstiftning, sociala relationer och flyktingars och migranters historiska erfarenheter. Historiska perspektiv och metoder kan även bidra med att synliggöra migranten, inte enbart som migrant utan även som aktör och människa. Med ett liv före, under och efter migrationen. Philip Marfleet, professor emeritus i migration and refugee studies, menar att migrationsforskare kan lära sig från socialhistoriker och muntliga historiker som i över femtio år har arbetat med ”historia underifrån” och arkiv som skapats och material som samlats in av migranterna och flyktingarna själva. När migranter, flyktingar och deras efterlevande får komma till tals utmanar de existerande nationella narrativ och föreställningar om migration och migranter. Med inspiration från sådana historiska perspektiv och metoder skulle migrationsforskningen kunna utveckla en mer holistisk förståelse av migrationen och dess betydelse för samhällsutvecklingen. Genom att lyssna till berättelser som skapats av migranter och flyktingar kan vi även lära oss att ifrågasätta de antaganden och stereotypa föreställningar om migration och migranter som ofta ligger till grund för forskning, politiska beslut och praktiker. Genom att lyssna till migranternas berättelser kan forskare och politiker lära sig att ställa relevanta frågor till det förflutna och därmed fatta beslut i samtiden som sätter migranterfarenheten och konsekvensen för individen i centrum. Därför behövs de historiska och humanistiska perspektiven på migration och migranter.
Christina Johansson är docent i Internationell migration och etniska reaktioner och Malmö universitets representant i Humtank.
Malin Thor Tureby är professor i historia vid Malmö universitet.
Referenser:
Donna R. Gabaccia “Time and Temporality in Migration Studies” i Caroline B. Brettell och James F. Hollifiled (red.), Migration Theory: Talking Across Disciplines (tredje upplagan), New York 2015.
Peter Gatrell, ”Refugees – What’s Wrong with History”, Journal of Refugee Studies, Vol. 30, No. 2, s. 170-189. https://doi.org/10.1093/jrs/few013
Dick Harrison, Folkvandringstid, Stockholm 2019.
Jan Lucassen och Leo Lucassen (red.), Globalising Migration History: The Eurasian Experience (16th-21st centuries), Leiden & Boston 2014.
Patrick Manning, Migration in World History (andra upplagan), New York 2013.
Philip Marfleet, ”Refugees and History: Why We Must Address the Past”, Refugee Survey Quarterly, Vol 26, Issue 3, 2007, s. 136-148. http://dx.doi.org/10.1093/rsq/hdi0248
Philip Marfleet, “Displacements of Memory”, Refuge: Canada’s Journal of Refugees, Vol. 32 No. 1, 2016, s. 7-17, DOI: https://doi.org/10.25071/1920-7336.40379
Adam McKeown (2004), Global Migration, 1846–1940. Journal of World History, Vol. 15, No. 2.
Adam Saltsman & Nassim Majidi Storytelling in Research with Refugees: On the Promise and Politics of Audibility and Visibility in Participatory Research in Contexts of Forced Migration, Journal of Refugee Studies Vol. 34, No. 3
Gästskribent