Humaniora 2050

Cornelia Andersson, Kristina Cekanovic och Linnea Karlsson är studenter vid Lunds universitet och är engagerade i frågor om humaniorautbildningen och humanioras roll i samhället. I detta blogginlägg skriver de om lärarledd tid och humanioras finansiering.

“Jag är de studenter som ett lånekort fått, sitter här på UB men förstår inte nåt. Vad ska vi då göra utan lärarledd tid? Grundutbildningsbudgeten är inte likvid.” 

Raden ovanför kommer från den studentikosa sången “Den tragikomiska balladen om fakulteternas budgetprocess.” Det finns anledning att fundera över textraden, för att lägga pengar på att hålla igång utbildningar som inte har råd med undervisning är en tveksam strategi idag och inför framtiden. Frågan är, om det inte går att göra några framsteg i att göra om HSTJ-prislappen, är det då dags att börja prata om en ny strategi?

Innan jul släpptes rapporten ”Vad står på schemat idag?” från utbildningsutskottet vid Humanistiska och teologiska studentkåren i Lund. Rapporten är en uppföljning till rapporten ”Tomma scheman” från 2016, som bland annat lyfts i en motion till Riksdagen och UKÄ i frågan om att öka den lärarledda tiden inom humaniora på våra universitet och högskolor. Men trots satsningar från UKÄ har vi ännu inte en miniminivå för vilken mängd lärarledd tid som ska finnas i en högskoleutbildning. Den nya rapporten konstaterar att utbildningarna på HT-fakulteterna vid Lunds universitet snittar på fem timmar och 45 minuter i veckan, en ökning på 45 minuter sedan 2016. Bilden bekräftas av UKÄ:s rapport “Lärarledd tid i den svenska högskolan” från 2018. I “Vad står på schemat idag?” konstateras det till slut att det skulle dröja till 2050 innan HT-fakulteterna i Lund kommer nå den nedre nivå på nio timmar lärarledd tid i veckan. Detta trots att nio timmar var vad det beräknades att även den lägsta prislappen skulle räcka till när det numera ökända resurstilldelningssystemet infördes 1993.

De problem som rapporterna pekar på är alltså strukturella. Samtidigt är dags att sluta tala om resurstilldelningssystemet som den enda boven. Om man ser till resurstilldelningssystemet, så är utbildningarna i humaniora, teologi, samhällsvetenskap och juridik inom ett område som tilldelas lika mycket medel. Urholkning på grund av effektiviseringsavdrag och brist på möjlighet för doktorander att undervisa är sådana aspekter inom utbildning i humaniora som det talas för lite om. Vi vet även att det finns stor variation inom HSTJ-utbildningarna. Till exempel lyckas juristutbildningarna hålla sig på en högre nivå vad gäller lärarledd tid. 

Kanske är det dags att hoppa över diskussionen om att vi är underfinansierade och gå direkt till att garantera minst nio timmar undervisning i veckan för alla heltidsutbildningar? Idag behöver en humaniorastudent läsa två heltidsutbildningar samtidigt för att fylla upp schemat en fjärdedel av arbetsveckan. Om vi skulle kräva att alla heltidsutbildningar hade minst nio timmars undervisning i veckan, skulle det förmodligen innebära att ett universitet som Lunds skulle behöva lägga ner 30-50 % av sina HSTJ-utbildning. Skulle det vara en katastrof för ett brett universitet som Lunds, där det totala antalet studenter utgörs till 60 % av HSTJ-studenter? Ja, det skulle det, menar vi och säkert ledningen på Lunds universitet också. 

Men vad är egentligen alternativet – att fortsätta att snuva studenterna på konfekten? Istället för att fortsätta slå huvudet i väggen för att argumentera för att ingenjörslandet Sverige behöver satsa på kunskap i språk, kultur, historia och demokrati kanske vi under en tid behöver samla alla intellektuella resurser kring att öka den lärarledda tiden i våra utbildningar. 

Precis som studenter på naturvetenskapliga utbildningar behöver tillgång till sitt labb, behöver vi tillgång till vår viktigaste resurs – kontakten med våra lärare. Utan mer lärarledd tid riskerar våra utbildningar att verkligen bara bli ett dyrt lånekort. Är det ens värt att plugga humaniora då? Tveksamt. 

Vi som tar examen under 2020-talet hoppas att de som tar examen 2050 tycker det är värt.

Denna text är ett gästinlägg på Humtankbloggen. Den har genomgått en redaktionell granskning av Humtank, men åsikterna är skribentens egna.