Som sig bör inleds denna årskrönika med ett konstaterande: år 2024 går mot sitt slut. För humanioras del har det varit ett år som handlat såväl om de stora frågorna som om de små. Till de stora hör vilken roll humanistisk kunskap ska spela i samhället och vilken kunskapspolitik vi önskar se. Till de små hör det dagliga livets behov och glädjeämnen; nu finns det exempelvis romska skrivregler för arli – se där, kunskapspolitiken gör sig påmind även i det lilla.
För Humtanks del har 2024 varit det stora jubileumsåret, en rolig och hektisk period som satt punkt för tankesmedjans första decennium. Vi skulle vilja passa på att säga något om vårt år – inte minst som ett sätt att ge inblick i det arbete vi bedriver – men först några ord om tankesmedjan som sådan.
Humtank är en sammanslutning mellan 14 lärosäten som bedriver humanistisk utbildning och forskning. Varje lärosäte har en representant som avsätter 10 procent av sin tid för att under tre–fyra år arbeta i tankesmedjan. Som organisation har vi därmed fördelen att ha god täckning över landet, vilket skapar förutsättningar för att vara en representativ och enande röst och kraft för humaniora i Sverige.
Ryggraden i vårt arbete är ett årshjul med fasta aktiviteter som genomförs varje år, där vi i tillägg strösslar in mer enstaka evenemang och tillfälliga insatser – allt från seminarier och panelsamtal till poddar och arbetsmarknadsdagar. Summan blir ett stort antal arrangemang och aktiviteter på många orter, som alla har det gemensamt att de lyfter fram humanioras samhällsroll, vikt och värde i vår tid. Stort och smått om vartannat.
Parallellt med detta arbete försöker vi nå ut med hjälp av sociala medier, framförallt Facebook, X och – nytt för i år – LinkedIn. Vår blogg, Humtankar, är också en synnerligen viktig plattform, där mycket tid läggs på att publicera relevanta texter om ämnen som berör eller behövs. Detta inlägg, årets sista text, blir faktiskt nummer 42 för 2024. Omkring hälften skrivs av medlemmar i Humtank, hälften av inbjudna gästskribenter. Inläggen rör sig från snabba meddelanden om event vi anordnar till djuplodande analyser av brännande frågor. Vi är, om vi får säga det själva, ganska stolta över kvaliteten på inläggen. Några axplock från årets inlägg, som också speglar vad de exempelvis kan behandla, är: Humaniorapraktiker då och nu, STEM, STEAM och SHAPE – några nedslag i den kunskapspolitiska begreppsfloran och Medicinsk humaniora på läkarutbildningen – hur kan det se ut?
Vissa årliga händelser har alltid varit särskilt viktiga för Humtank, exempelvis Bokmässan och Forskarfredag där vi gärna närvarar. Men allra viktigast är nog Almedalsveckan. Vid årets upplaga prövade vi ett nytt koncept jämfört med tidigare år. Istället för att ha kortare samtal i vårt eget tält anordnade vi längre gemensamma seminarier i samarbete med Södertörns högskola, Göteborgs universitet, Läromedelsförfattarna och forskningsprogrammet Demokrati och högre utbildning vid Uppsala universitet. Vi hymlar inte med att målet med detta är att nästla in de humanistiska frågorna i de viktiga diskussioner som förs under veckan: varje samhällsfråga, framhärdar ju vi, har en humanistisk dimension. Vad kan humanister tillföra i analyser om politiska val och valresultat? Vilken funktion kan humanistisk kunskap spela i demokratisk forskningsförmedling? Vad är humanioras roll i den kunskapspolitik som Sverige behöver?
Resultatet av årets vecka i Almedalen blev ett myller av samtal med många spännande människor från olika organisationer. Ett axplock: Gustav Bohlin, Vetenskap & Allmänhet, Joakim Forsemalm, CMB Chalmers, Magnus Linton, Institutet för framtidsstudier, Malin Ideland, Malmö universitet, Jenny Björkman, Riksbankens Jubileumsfond, Malin Broberg, Göteborgs universitet, Per Mickwitz, Lunds universitet, Åsa Westlund, riksdagen (S), Per Kornhall, Läromedelsförfattarna, David Thurfjell, Södertörns högskola, Camilla Hansén, riksdagen (MP), Frida Beckman, Stockholms universitet, Anders Blomqvist, Högskolan i Dalarna och Heinz Werner Wessler, Uppsala universitet. En längre rapport finns här.
En viktig kugge i våra normala årshjul är den rapport vi varje år skriver på ett tema som vi finner extra angeläget. Just 2024 tänkte vi dock annorlunda och beslöt oss för att sätta ihop en jubileumsskrift. Vi bjöd in dussintalet humanister att skriva korta texter på temat “humanioras betydelse”. Skriften planerades under våren och färdigställdes under sommaren, för att slutligen presenteras vid årets stora händelse: vårt jubileumsfirande “Humaniora i tiden”, som gick av stapeln den 20 september på Kulturhuset i Stockholm. Skriften Humanioras betydelse – en idéskrift, som nu är omtryckt i en andra utgåva, har blivit föremål för både bokcirklar och radiokrönikor.
Om vi får skrodera en aning, så kom en fantastisk skara gäster till vårt event. På plats fanns dekanaten från 14 svenska lärosäten. Utöver dessa, och utöver floder av gamla humtankare och humanioravänner från när och fjärran, kom representanter från organisationer såsom Formas, Curie, Riksbankens Jubileumsfond, Vetenskap & Allmänhet, UKÄ, Sveriges riksdag, Svensk nationell datatjänst, HERO, Sveriges unga akademi, Språkrådet, Institutet för framtidsstudier, Ragnar Söderbergs Stiftelse, Svenska Institutet i Rom, RISE, Forskning & Framsteg, SULF och Natur & Kultur. Gästerna tog del av författarpresentationer av den nypublicerade skriften, av Isak Hammar, Elias Mellander, Klara Müller, Charlotta Seiler Brylla och David Thurfjell. Därefter följde ett panelsamtal om “Humaniora i samhället”, med Jenny Björkman, Åsa Linderborg och Lars Strannegård. Dagen avslutades med utdelningen av Humtankpriset 2024, som detta jubileumsår gick till Sverker Sörlin – läs motiveringen här och hans tacktal här.
Det är förstås svårt, kanske rent av förmätet, att recensera sitt eget firande – här finns en mer utomstående reflektion att läsa – men nog lämnade vi Kulturhuset om kvällen mycket nöjda. Trots känslan av belåtenhet så vet vi förstås att det inte saknas utmaningar för humanioras del när det gäller att hävda sig i svensk forskningspolitik. Ändå har vi tilltro till vårt koncept: huvudet högt, massor av aktiviteter, informerad kritik, ingen uppgivenhet i onödan.
Helgar dessa taktiska ansträngningar målen att stärka humanioras roll såväl inom som utanför de akademiska institutionerna? Det är svårt att både veta och mäta. Men i samband med jubileet skrev David Larsson Heidenblad i ett blogginlägg att Humtank har “bidragit till att stärka den sociala infrastrukturen inom svensk humaniora” och “satt tonen för en offensiv och mer optimistisk berättelse om humaniora”. Om det stämmer, vilket vi förstås hoppas, är det ett fint betyg på vår nu tioåriga verksamhet, som flera generationer av ledamöter ska ha heder av. Det är både inspiration och grogrund för kommande generationers arbete.
Om vi på den sista punkten ska blicka framåt mot 2025 så känns det tryggt att årshjulet fortsätter att rulla. Arbetet med nästa års rapport, om humaniora i professionsutbildningar, är igång, och planerna inför Almedalen har börjat smidas. Bloggtexter väntar på att publiceras och redan under årets första veckor kommer minst ett par debattinlägg om den nyligen presenterade forsknings- och innovationspropositionen att publiceras.
Det är emellertid ett arbete som inte kommer att ske under vår ledning, för våra år i Humtank är till ända. Likt alla akademiska institutioner mår även Humtank gott av skiftbyte och förnyelse, och vi lämnar nu med varm hand över verksamhetsledarskapet till Adam Hjorthén och Kim Silow Kallenberg, samtidigt som vi gör plats för nya ledamöter från våra respektive lärosäten. Att få leda smedjan, få arbeta för humanioras stora och små frågor – och samtidigt vara omgiven av så många kloka och kompetenta människor – har varit en ynnest. Tack till alla.
Nu återstår bara för oss att höja våra glas, skåla för Humtank och önska alla läsare av Humtankar en god fortsättning och ett gott nytt år!
Lovisa Brännstedt och Linus Salö
Gästskribent 
Adam Hjorthén