Humaniora är viktigt inte bara för humanister – det är viktigt för många. Ett exempel på det är utvecklingen av medicinsk humaniora, där studenterna på professionsutbildningarna på medicinsk fakultet får tillgång till perspektiv och kunskap som kan vidga deras förståelse av det egna framtida yrket. Katarina Bernhardsson, lektor i medicinsk humaniora vid Lunds universitet, diskuterar här medicinsk humaniora som ämne på läkarutbildningen.
Ett mål med vårt arbete har varit att humaniora ska finnas med på utbildningen i både obligatorisk och valbar form. Det innebär att det finns moment i medicinsk humaniora som samtliga studenter är med om, som en del av den strimma som på utbildningen kallas ”Professionell utveckling”, samtidigt som det finns möjlighet för den som vill att genom val kunna göra ytterligare fördjupningar.
De obligatoriska seminarierna sker på flera olika terminer och integrerade i olika kurser, så skilda som exempelvis patologi och psykiatri. På seminarierna kommer litteraturvetare och diskuterar litteratur med studenterna, och utifrån litteraturen olika aspekter på medicin och samhälle, patienter, läkarroll och läkarblivande. Genom att ha grunden i litteratur som är komplex och inbjuder till att tolkas på olika sätt blir diskussionerna livliga och oförutsebara. I relation till litteraturens gestaltning och möjligheten till tolkningar av den blir seminarierna öppna, utforskande och perspektivgivande. Perspektiv handlar här inte bara om läsaren i relation till texten, utan lika mycket om läsarna i relation till varandra – gruppens sociala dimensioner är med andra ord viktig i arbetet.
På sista terminen, där studenterna kan välja mellan olika kurser, heter en av kurserna ”Medicin som humaniora”. De som väljer den får möta en mängd olika perspektiv från humaniora och samhällsvetenskap, och också gästföreläsare från olika ämnen inom humaniora, medicin och i viss mån samhällsvetenskap. Här finns utrymme för att under fem veckor – de sista på hela utbildningen – fördjupa sin kunskap i olika humanistiska ämnen och med deras hjälp reflektera över det kommande yrket. Speciellt för Lund är också att studenterna kan skriva sina uppsatser på kandidat- och magisternivå inom medicinsk humaniora.
Vad tänker då studenterna om de humanistiska perspektiv de möter? Några exempel ur kursvärderingen av den valbara kursen kan ge några ledtrådar. ”Jag ville använda en annan del av hjärnan – den reflekterande och tolkande delen”, svarar en student på frågan om varför hen sökte kursen. En annan skriver att ”Jag tror att kursen gett mig verktyg till att vara mer reflekterande kring mitt yrkesutövande och att jag har fått en tydligare bild av vem jag vill vara som läkare”. Det är en kommentar som går bortom sådana val som vilken sorts läkarspecialitet man riktar in sig på, för att i stället röra något djupare om vem man vill vara som läkare. Andra studenter lyfter fram ord som lyhördhet, nyfikenhet och lyssnande, och betonar att kunskapen också har en personlig dimension bortanför yrkeslivet: att kursen ”har öppnat dörrar både till patientmöten och inom mig själv”.
Det finns två viktiga aspekter jag särskilt vill lyfta fram som jag som litteraturvetare tar med mig in i detta pedagogiska arbete, som vi också håller på att utvidga till fler professionsutbildningar. Det första är ett material, litteraturen, som är stimulerande och öppet och uppfordrar till tolkning och att vända och vrida på betydelser. Det andra är själva seminarieformen, en plats där gruppen kan ha en utforskande diskussion om hur texter eller situationer kan tolkas. Målet med diskussionen är att sätta i gång tanke- och tolkningsprocesser snarare än att nå fram till ett visst svar. Detta är en typ av seminarier som dessa studenter annars inte så ofta får vara med om, och som kan vara en mycket kraftfull upplevelse.
När undervisningen i medicinsk humaniora fungerar väl får läkarstudenterna ta del av några av humanioras bästa sidor.
Katarina Bernhardsson, docent i litteraturvetenskap, lektor i medicinsk humaniora och bitr. centrumledare för Birgit Rausing Centrum för Medicinsk Humaniora, allt vid Lunds universitet.
Mer om arbetet finns i boken Litteratur och läkekonst. Nio seminarier i medicinsk humaniora (2021), skriven tillsammans med Immi Lundin och Evelina Stenbeck.
Denna text är ett gästinlägg på Humtankar. Den har genomgått en redaktionell granskning av Humtank, men åsikterna är skribentens egna.
Kristofer Hansson