Humtank har deltagit vid årets upplaga av Almedalsveckan. För första gången organiserades deltagandet runt en halvdag i egen regi – en ”Humtankdag” – fylld med seminarier om humanioras betydelse för samhällsresiliens i en komplex värld, och inte minst lanseringen av en ny rapport om humaniora i professionsutbildningar. I denna text reflekterar Humtanks verksamhetsledare över humanioras närvaro under Almedalsveckan.
Almedalsveckan är en plats för samtal, möten och fortbildning kring dagens samhällsutmaningar. Som väntat stod frågor om demokrati, AI, hållbarhet och säkerhet högt på agendan, och var ämnen som avhandlades vid hundratals av årets 2 500 programpunkter. Även om historia, språk, kultur och mellanmänskligt tänkande och agerande förhoppningsvis var del av dessa samtal, så gavs betydligt mindre uttryckligt programutrymme för humanistisk forskning och utbildning. Humtank stod värd för sju av nio programpunkter om ”humaniora”, och bidrog alltså i högsta grad till att föra upp området på årets Almedalsagenda. I år gjorde Humtank detta genom ett uppdaterat format: som värd för en egen halvdag med seminarier arrangerade på Uppsala universitets Campus Gotland. Seminarierna plockade upp och utvecklade diskussioner från vår bevakning av regeringens forsknings- och innovationsproposition, och riktade ljuset framåt mot humanioras betydelse för att hantera samtidens och framtidens samhällsutmaningar.
Dagen inleddes med ett officiellt släpp av Humtanks nya rapport Humaniora i professionsutbildningar: kunskap för komplexa yrken. Två av rapportens författare, Kim Silow Kallenberg och Kristofer Hansson, redogjorde för dess tillblivelse och resultat, och presenterade Humtanks rekommendationer för hur humanistiska ämnen på ett mer systematiskt sätt kan användas för att utbildningar till exempelvis läkare, polis och civilingenjör på bästa sätt kan möta samhällets kompetensbehov.
Därefter följde en diskussion av rapporten från olika perspektiv, representerandes såväl inom som utom sektorn, med Moa Ekbom (KTH och Future Humanities Initiative), Rasmus Lindstedt (Sveriges förenade studentkårer) och Viktor Göranson (fackförbundet Akavia). Paneldeltagarna framhöll bland annat hur många icke-humanistiska professionsutbildningar redan idag innehåller humanistiska inslag utan att veta om det – inte minst genom läsande och skrivande men också genom seminarieformer för undervisning. Frågan hur man bäst ökar medvetenheten kring detta, men också hittar sätt att tillföra kompetens genom humanistiska lärarresurser, identifierades som viktig att lösa.
Akademisk frihet var ett hett ämne under årets Almedalsvecka, pådrivet av händelseutvecklingen i USA. Givetvis både kan och bör viktiga lärdomar dras av USA – exempelvis rörande politisk styrning kring forskningsfinansiering – men vårt seminarium om akademisk frihet och ofrihet stannade inte vid detta, utan utforskade också bredare frågor av relevans för humaniora i Sverige. Jacob Adamowicz (SULF), David Brax (Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet), och Humtanks Kim Silow Kallenberg betonade vikten av att värna den nyfikenhetsdrivna forskningen, och framhöll riskerna med att forskare anpassar sig efter en riktning som stakas ut av regering, forskningsfinansiärer eller institutionspolitik. Något som särskilt lyftes fram var hur interna hot – såsom behovet av trygga anställningsformer och en god arbetsmiljö – och externt hat och hot från allmänhet och studenter riskerar leda till skadlig självcensur och justerade forskningsprioriteringar.
Ytterligare ett ämne det talades mycket om under veckan var innovationspolitik. Begreppet innovation förknippas sällan med humaniora. I forsknings- och innovationspropositionen framhålls forskningens nyttiggörande inom ett innovationssystem som ska bidra till Sveriges konkurrenskraft. I propositionen mäts Sveriges framgång som innovationsnation i antal patent – en gren där humaniora inte presenterar som bäst jämte andra vetenskapsområden. Under seminariet ”Vad är och gör en humanistisk innovation?” undersökte vi därför ett breddat innovationsbegrepp, som inkluderar exempelvis sociala, processuella och organisatoriska innovationer, och diskuterade vilken roll humaniora kan spela i svensk forskningsinnovation. Samtalet mellan Staffan Enting (HH Innovation, Högskolan i Halmstad), Jenny Engström (Vinnova), Joakim Wernberg (Entreprenörskaparforum) och Malin Ideland (Malmö universitet) gav en utmärkt bas för vidare tänkande och arbete. Om innovation i grunden handlar om att skapa nya värden och få människor att göra betydande hopp i sin utveckling så kan man, som framhölls, argumentera för att all innovation är humanistisk. Samtidigt finns hinder för att humaniora når samhället i form av innovationer, till exempel existerande normer och idéer om humanioras brist på nyttighet. Humanister behöver också själva bli bekväma med tanken att all humanistisk forskning har ett samhällsvärde och därmed också en potentiell ”innovationshöjd”.
Ska studenter ”läsa kursbok eller fråga ChatGPT?” frågade vi under ett seminarium om humaniora och högre utbildning i ett förändrat informationslandskap. Per Kornhall (Läromedelsförfattarna), Peter Gärdenfors (Lunds universitet), Rasmus Lindstedt (Sveriges förenade studentkårer) och Niklas Gårdfeldt Leavy (Natur och kultur) förde ett animerat samtal om förändrade studie- och undervisningspraktiker samt hur den digitala utvecklingen haft en starkt negativ inverkan på svensk läromedelsproduktion och förlagsverksamhet. Även om AI är en ofrånkomlig del av vår nutid och framtid så famlar vi fortfarande i mörkret när det gäller hur relationen mellan AI och utbildning kan och bör se ut. Här har universitetslärare en roll att fylla genom att artikulera varför läroböcker behövs för en kvalitativ undervisning, och lärosätena kan agera genom ökat stöd till inköp av läroböcker.
Avslutningsvis samtalade Tora Holmberg (Umeå universitet) med Joakim Palme (Uppsala universitet) om hur humaniora kan bidra till samhällsresiliens. Det anfördes att humaniora ger viktiga generiska kunskaper – i exempelvis språk och kritiskt tänkande – men bidrar också med nödvändiga expertkunskaper om människan och hennes omvärld. Det finns därför inte någon samhällsfråga där humanister inte behövs. Samtidigt som utvecklingen av tvärvetenskaplig forskning fortskrider behövs också ett breddat utbildningsutbud, om ingenjörsstudenter behöver mer humaniora behöver också humaniorastudenter mer teknikundervising. Slutligen påtalades det lika viktiga som svårlösta problemet att betydande förändringar kräver såväl resurser som strategisk styrning, men också ett stort mått av självförtroende.
Det blev kort och gott en mycket lyckad eftermiddag, om vi får säga det själva, med energiska och tankeväckande samtal drivna av kunniga paneldeltagare. Vår förhoppning är att det gav lika mycket energi till den stora skaran besökare som det gjorde för oss. I höst kommer vi fortsätta samtalen om hur humaniora bidrar till samhällsresiliens och hur en verkligt humanistisk forsknings- och innovationspolitik kan se ut. Vi kommer fortsätta prata om humanioras betydelse i professionsutbildningar, och söka nya samtal om hur vi kan hjälpa myndigheter, forskningsfinansiärer och lärosäten att kompetensförsörja för komplexa yrken. Vill du vara del av ett sådant samtal? I så fall får du gärna höra av dig till oss!
Nu reser vi hem från Visby. Men Humtank återkommer givetvis till Almedalen nästa år – och så kanske också vårt nya format med en ”Humtankdag”. Men först är det sommar. Från oss alla, till er alla, önskar Humtank ett riktigt gott sommarlov!
Adam Hjorthén och Kim Silow Kallenberg, verksamhetsledare för Humtank
Gästskribent