Vi är alla förbundna med Medelhavet.

SVAR TILL HUMTANK: II

Klas Grinell, Intendent Världskulturmuseet


 

Klas Grinell-160x160

Klas Grinell

Medelhavet kallades av romarna för ’Vårt hav (Mare nostrum)’. Sverige har genom sin moderna historia gjort det namnet till sitt. Vår historieskrivning har utgått från att det romerska arvet är vårt, att Medelhavshistorien också är vår historia, och att Medelhavet därmed också är vårt hav. Utan den berättelsen hade ett museum som Medelhavsmuseet aldrig funnits. Vårt moderna välstånd har också till dels byggts upp genom att Sverige varit en del av det Europa som koloniserat Afrika och Mellanöstern och använt kontinenterna för sina egna intressen. De underkuvades med såväl våld som förstörelse. Lokala kulturarv ansågs ofta som hedniska och ogudaktiga, eller helt enkelt outvecklade och därmed dömda till den undergång som kolonialismen skapade. Utan denna historia går det inte att förstå Världskulturmuseernas samlingar. Samtidigt innehåller samlingarna spår av många tystade berättelser som kan ge andra perspektiv på historien.

Sedan charterboomen på 1960-talet har mängder av svenskar också gjort Medelhavet havet till sitt i mer kroppslig bemärkelse. Den svenska nationen har alltså under flera hundra år njutit frukterna av Medelhavet och kallat dess kulturarv för vårt. Vi är därmed förbundna med Medelhavet och alla de vägar som möts där. Vi kan då inte vända oss bort när de mänskliga rättigheter vi varit med och formulerat och knutit vår stolthet till kränks på detta hav. Det vore ytterligt cyniskt att framhålla värdet av kulturmöten och kulturell variation utan att bejaka detta även i samtiden, och för andra än våra egna medborgare. Den ovan antydda historien, som våra museer både berättar och komplicerar, kan ge substans åt detta argument. Vi arbetar mångvetenskapligt för att utveckla kunskapen om våra samlingar. Humaniora är kärnan i detta arbete.

Människor både skapar och förstår sin kultur med hjälp av kulturarv. Något annat alternativ finns inte. Vi föds alla in i olika sammanhang, och möter under livet förhoppningsvis allt fler kulturer. De som vill hävda att deras väg är den enda rätta eller möjliga har alltid försökt förstöra och förneka andras bidrag till kulturen. Den brutalaste metoden är mord och förstörelse, eller att låta andra duka under utanför de egna murarna. Historien känner många exempel bara kring Medelhavet: från antikens förstörelse av staden Kartago och det judiska templet i Jerusalem, via tvångskristnandet av iberiska halvön till osmanernas folkmord på kristna och Lousanne-fördragets folkomflyttningar av miljoner kristna och muslimer mellan Grekland och Turkiet, till dagens brutala övergrepp från IS. Det finns skrämmande många andra exempel. Vi måste hela tiden lyfta fram fler för att ge fler människor plats att formulera sin kultur i relation till det samlade kulturarvets bredd av vägar och möjligheter. Historien visar att varje försök att stänga andra ute och hålla sitt arv rent leder till terror och förtryck. Människors kraft att själva välja sin väg är obändig och i längden ostoppbar. Humanistisk forskning ger substans till dessa argument. I vår verksamhet försöker Världskulturmuseerna bland annat belysa skillnaderna i villkor som beror av var en människa råkar födas, och respektera och lyfta fram allas rätt att möta andra kulturer. Vårt uppdrag är att bidra till att kulturarvet används för en hållbar global framtid. Samtidens ohållbara situation blir tydlig på Medelhavet.