Varje samhällsfråga har en humanistisk dimension

Foto: J. Zamora

Jonas Ingvarsson

När Humtank formerades var det en fras som snabbt fastnade som en av tankesmedjans slogans: »Varje samhällsfråga har en humanistisk dimension».

Det låter ju fantastiskt bra. Men vad innebär det?

En kort bakgrund: någon drog sig till minnes en fras som dök upp i ett radioinslag med en av Piratpartiets företrädare inför förra valet: »Varje politisk fråga har en digital dimension», hävdade företrädaren (att det sen inte blev en »buzz phrase» för partiet kan ju beklagas av somliga, men det är en annan historia). Och ja, i dessa valtider är det lätt att se att varje politiskt parti skulle kunna förmedla liknande budskap: varje politisk fråga har en grön (Mp), nationell (SD), klass- (V) eller genusrelaterad (F!) dimension. Och så vidare.

Det här är ett på en gång reducerande och produktivt sätt att se på politik och engagemang. Reducerande eftersom det hotar att göra den mångdimensionella samhällsdebatten till enfråge-politik; produktiv eftersom den faktiskt tvingar den aktive att tänka efter. På vilket sätt kan just denna händelse relateras till det jag brinner för: miljö, nation, klass, genus, eller för den delen individ, ekonomi, arbete?

Så: varje samhällsfråga har en humanistisk dimension. Humtank är inget politiskt parti, men vi tror att det finns ett värde i att i dagsaktuella händelser, stora som små, se olika former av resonansbottnar: det kan vara Krimkrigets historia i relation till händelserna i Ukraina; språkvetenskapliga och retoriska aspekter på 1:a maj-talen; filosofiska betraktelser över idrottshändelser och mediafenomen; idéhistoriska och estetiska perspektiv på skolfrågan – ja, det finns ingen ände på de områden som kan belysas av en kritisk massa med humanistiska förtecken.

Humanistisk kompetens är också en kompetens i intellektuell rörlighet, att inte stå still i tänkandet. Det är oerhört allvarligt om politiska och samhälleliga frågor stannar upp, blir till klichéer – »klass», »rättvisa», »utanförskap», »frihet», »individ»: vad innebär dessa begrepp egentligen? Vad händer om vi granskar dem? Språkligt? Historiskt? Estetiskt? Kan vi skaka liv i dem, genom kreativa sidobelysningar och jämförelser av det slag som dagspress och live-medier inte hinner eller vill befatta sig med?

Inom vår egen verksamhet – den akademiska arbetsplatsen – laboreras det idag med begrepp som »innovation» och »entreprenörskap», begrepp som väl i sig knappast kan uppfattas som stötande, men som för många är ett uttryck för en diskurs där lärande, forskning och kunskapsförmedling hotas av en tilltagande ekonomisering inom högskolans alla sektorer. Men är det så? Eller är denna dikotomisering ett missförstånd? Går vi miste om kreativa initiativ bara för att några av oss skräms av begreppet »innovation»? Eller är motståndet tvärtom fullständigt nödvändigt?

Och var uppstod den i mångas ögon olyckliga uppdelningen inom lärarutbildningen, mellan »pedagogiska ämnen» och »kunskapsämnen» (jo, vi är flera som svarar: med studentpengen)? Är inte denna uppdelning ett missförstånd, om något? Vad händer om kunskap i sig kan ses som en didaktisk kompetens, och om pedagogiska färdigheter knyts ännu tydligare till de ämnen som ska läras ut? Finns det andra sätt att se på detta? Humtank återkommer i dessa frågor.

En annan av Humtanks huvuduppgifter är att stärka identiteten och självförtroendet hos alla de med humanistisk bildning som verkar ute i samhället – och när vi började lista dem insåg vi hur stor denna grupp är: lärare, översättare, copywriters, tolkar, journalister, kritiker, museipersonal, medieproducenter, filmskapare, kommunikatörer, turistchefer, ännu fler lärare, guider, författare, radiochefer… – ja, tänk er en vecka då alla humanister stannade hemma!?

Varje samhällsfråga har en humanioradimension. Ja. Men varje humanist har också en samhällsfunktion. Detta tarvar ett förtydligande: »funktion» är inte detsamma som »plikt» eller »uppdrag». Humtanks övertygelse är att de humanister som verkar i samhället, såväl inom som utanför akademin, har en funktion, en funktion som tyvärr ofta osynliggjorts – såväl innanför (studentpengen!) som utanför akademin. Humtank kommer aktivt, reaktivt och proaktivt verka för att dessa kompetenser återtar sin rättmätiga position inom samhällsdebatt, bildning och kritiskt tänkande. Det handlar inte om att upplysa de som är utbildade inom humaniora om deras plikt eller omformulera deras uppdrag – det handlar om ett synliggörande av omistliga kunskaper som redan finns i samhället.

Varje humanist har alltså alltid redan en humanistisk funktion.