Migration, humaniora och den kvalitativa metodens fördelar

Vi ska inte underskatta de kunskapsbidrag som kommer från kvalitativ metod i humanistisk forskning, exempelvis samtalsanalys. Samtalet är ett laboratorium för studiet av mänskliga beteenden. Genom att djupstudera samtal som förs av personer med migrationsbakgrund kan vi lära oss åtskilligt om kulturmöten, värderingar och integration, skriver Humtanks Fanny Forsberg Lundell.

Under Bokmässan fick jag möjlighet att argumentera för humanioras nytta i tankesmedjekollegan Timbros monter. Något vi i Humtank gärna lyfter fram för att belysa humanioras relevans i dagens samhälle – vilket vi är långt ifrån ensamma om – är dess betydelse i massmigrationens tidevarv. Förra året skrev vi ett inlägg om detta på DN Debatt.

”Varför är humaniora viktigt för att förstå migration?” undrade min intervjuare på Bokmässan.

Ja, vad utgör det unika i humanistiska perspektiv på migration och integration? I politik och i media förs oftast samhällsvetenskapliga perspektiv fram, rörande olika gruppers utbildningsnivåer, kriminalitet, grad av sysselsättning, grad av diskriminering med mera. De kvantitativa metoder som används inom statsvetenskap, ekonomi och sociologi (och faktiskt ibland även inom humanistisk forskning) uppfattas förmodligen erbjuda ett mer säkerställt och pålitligt kunskapsbidrag än de rön som produceras inom humanistisk forskning.

(cc) Flickr

VÄRDERINGAR KAN AVLÄSAS I SAMTAL. (cc Flickr, Matthew Tate) 

Jag tror dock att vi framöver kommer att bli varse att vi underskattat de insikter vi kan uppnå genom kvalitativ metod och humanistisk forskning. Samhällsvetenskaperna kan ge en beskrivning av det aktuella migrationsläget och kan beskriva dess konsekvenser, men kommer de åt migrationens och kulturmötets väsen? Självklart kompletterar perspektiven varandra, men i sammanhanget vill jag lyfta det fram det eventuellt mindre bekanta humanistiska perspektivet.

Under sommaren kunde vi alla notera att migrationsdebatten helt plötsligt började handla om värderingar. Man ömsom förvånades, ömsom förfasades över hur lite vissa parter i debatten verkade förstå av vad värderingar är och framförallt hur man tillägnar sig dem. Att det inte finns några ’snabbspår’ till nya värderingar är en insikt som eventuellt borde ha förts fram tydligare i denna debatt. För att bara nämna ett exempel. Detta område är hemmaplan för humaniora – genom filosofi, idéhistoria och etnologi får vi verktyg för att resonera kring värdefrågor.

Men även jag som språkvetare, inriktad på talspråk och samtal, kan undersöka värderingar. Genom att observera språkligt beteende i realtid, skulle jag vilja påstå att vi kommer åt värderingar på ett minst lika intressant sätt som man gör genom stora enkätundersökningar. Jag har precis avslutat en studie tillsammans med Lars Fant där vi undersöker hur svenskar, chilenare, engelsmän och fransmän samt svenskar som bott länge i Santiago de Chile, London och Paris beter sig i ett samtal mellan chef och anställd. Skillnaderna i värderingar är tydliga, men benägenheten att anpassa sig till värdlandet är också mycket flagrant. Mer om dessa resultat framöver!

Närstudiet av det institutionaliserade eller vardagliga samtalet kan helt enkelt lära oss mycket om våra möjligheter och begränsningar vid kulturmöten och i förlängningen artikulera vilka utmaningar ett mångkulturellt samhälle står inför. Samtalet är ett naturligt labb för studiet av mänskligt beteende och därmed en ovärderlig resurs för att fånga våra attityder och värderingar. Genom att observera de enskilda fallen på djupet och genom att lyssna på vad människor som själva befinner sig i migrationssituation uttrycker, kan vi börja närma oss en förståelse för denna mänskliga erfarenhet som många i dagens samhälle delar.