Näringslivets forskningsberedning lyfter ämnesfördjupning och vikten av generiska kompetenser i en ny rapport om högskola och arbetsmarknad. Helt klart finns här beröringspunkter med slutsatserna från Humtanks andra rapport, men flera frågor infinner sig, bland annat om humanioras roll. Martin Bäcklund, praktikant på Humtank, skriver om rapporten i ett gästinlägg.

Häromveckan utkom Näringslivets forskningsberedning (NLFB) vid Svenskt näringsliv med sin rapport Levererar akademin vad näringslivet behöver?. Rapporten togs även upp i en debattartikel som fanns att läsa i DN 28/9-2017. Inledningsvis ska sägas att denna rapport skiljer sig mot Svenskt Näringslivs tidigare mer kritiska inställning till humaniora (jmf. rapporten Konsten att strula till ett liv från 2011). Här talas det åtminstone inte explicit om humanioras fördärvlighet. Snarare finns en tendens med mer progressiva utbildningspolitiska förslag som faktiskt hellre bör ses som något som skulle kunna gynna humanioras ställning.

Här begränsar vi oss till ett av rapportens förslag: ”Utbildningssystemet ska främja fördjupning, inte generalisering.” NLFB gör en uppdelning mellan ämneskompetenser och generiska kompetenser, där de förra frambringar de senare. Deras undersökning visar att kandidaterna vid nyrekrytering inte besitter just generiska kompetenser i tillräckligt hög grad, de saknar således djupare ämnesspecialisering. Här finns en parallell med Humtanks senaste rapport, På jakt efter framtidens kompetenser, som även den indikerar att näringslivet efterfrågar generiska kunskaper. NLFB drar dock resonemanget ett steg längre med förslaget att varje lärosäte ska specialisera sig mot ett visst ämne. På så sätt garanteras ekonomiska resurser, så att även de mindre lärosätena kan vara slagkraftiga på sina ämnesområden.

Ett antal frågor inställer sig dock till förslaget. Hur ska till exempel detta system garantera att lärosätena inte väljer att specialisera sig mot samma ämnen? Finns incitament för att den rådande tendensen med favorisering av vissa ämnen inte uppstår på nytt, i synnerhet om vissa branscher återför pengar till utbildningsväsendet på sikt, vilket är ett av rapportens andra förslag?

Det finns onekligen utrymme för debatt. Möjligen kan Humtanks senaste rapport ge insikter om alternativ vid nyrekryteringen. Humaniorautbildning har traditionellt stått för ämnesfördjupning, med en större öppenhet för tvärvetenskapliga projekt på senare tid. Att detta slags utbildning bottnar i generiska kompetenser, öppnar för att humanister borde vara mer eftertraktade inom näringslivet.

Kanske är det så att näringslivet i större utsträckning borde söka kandidater med humaniorautbildning. Kanske borde även humanister bli duktigare på att söka jobb inom näringslivet. Till dess får humaniorautbildningarna fortsätta att verka i främre ledet för kritiskt tänkande, problemlösning och kreativitet.


Martin Bäcklund är masterstudent i idéhistoria vid Södertörns högskola. Under hösten 2017 gör han en två månader lång praktik på Humtank.