Humtank och tystnaden: om satiren och döden (eller inte)

Från vänster: Tuomas Heikkilä, Vilja Byström, Jesper Enbom, Liisa Mayow. Foto: privat

Jonas Ingvarsson


 

Vi medger det. Humtank är mållösa.

Har vi verkligen inget att säga efter Charlie Hebdo? Eller för den delen efter Boko Harams besinningslösa härjningar i Nigeria? Har vi inga tröstens ord efter skotten i Köpenhamn? Eller efter terrorattentatet där tre muslimska studenter i Chapel Hill sköts till döds?

Nej.

Eller: jo.

Humtank ondgjorde sig i en del sociala medier över att så få humanister fick plats i media efter terrorn i Paris. Men metakommentarer är ingen tröst.

Det är bara att medge. Den humanistiska analysen lyser med sin frånvaro i alla de kanaler Humtank under ett år så framgångsrikt skapat åt sig. Sedan september har Humtanks inlägg på Facebook genererat mer än 175000 unika visningar. Det är mycket. Men inget av de inläggen har något att säga om detta som nyss har hänt.

Varför är vi så tysta?

Dels för att analysen är oerhört komplex. Hönan och ägget. Eller tuppen. USA? Fanatism? Israel? Rasism? Fattigdom? Islam? Arbetslöshet? Judarna? De kristna? Migrationen? Mullorna? IS? Terror? Nynazism? Sverigedemokraterna? Syrien? Datorspelen? Vilks? Satir? Muhammed? Hat? Kärlek till Gud? Vem kan överblicka det här?

Varje fråga du ställer, varje svar du stammar fram, eller hastigt slänger ur dig i ett anfall av självsäkerhet, varje osäker reflektion, ja varje stavelse tycks bära på ett sluttande plan. Jag hävde själv ur mig en sådan där rutchbana häromdagen när jag i ett forum lekte med tanken på att muhammedteckningar kanske kunde jämställas med hets mot folkgrupp. Nej, det var ingen briljant idé. Kanske tycker jag bara helt enkelt att det inte är särskilt kul satir, muhammedteckningar. Ett alldeles för öppet mål, liksom. (Men lite skojigt var det i allt elände att Lars Vilks cirkulerade i världspressen som »swedish cartoonist»…). Framförallt blev jag själv på det klara med hur vanskligt det är att tala om såväl »hets» som om »folkgrupp». Det senare är väl en rasifierad eller kolonial kategori, om någon?

America-what-me-worry-alfred_e_neuman

Satiren har olika ansikten.

Så nej, vi tiger istället.

Men kanske är tystnaden en av få värdiga strategier i en tid när de snabba analyserna sorterar in döden i kategorier som terror, försvarskrig eller »bara» mord (ofta beroende på meningens subjekt). Kanske är tystnaden det rimliga svaret när de snabba analyserna betyder snabba cash för de som säljer medier? När kanoniserade experter gör karriär på att säga det alla förväntar sig? Kanske inte så fel med tystnaden ändå. Retreat, kallas det i mystiska sammanhang: stillhet, reflektion.

Dock: framförallt tiger vi för att Humtank inte i första hand ska tala i egen sak, utan i humanioras intresse. Humtanks uppgift här är att lyfta fram humanistiska perspektiv på dessa oerhört svåra frågor. Och av listan ovan att döma borde vi kunna se till att få en ordentligt tvärvetenskaplig genomlysning:

freds- och konfliktforskare;
historiker;
religionsvetare;
konstnärer;
ekonomhistoriker;
filmvetare;
litteraturvetare;
konstvetare;
författare;
intermedialister;
språkvetare;
antikforskare;
idéhistoriker;
medelhavsinsitut;
konstnärliga forskare;
medievetare;
islamologer;
serieforskare;
digitala humanister;

Det finns fler. Och alla borde beredas plats. Yttrandefriheten måste få prövas också i det att alla perspektiv på dessa frågor får en plattform: de besvärliga såväl som tröstande; de hastiga såväl som grundmurade; de konfrontativa såväl som försonande; i mötet, friktionen, uppstår med all säkerhet något nytt.

Humaniora måste ta plats, våra kompetenser måste synliggöras. När poliserna slår sina beklämmande men nödvändiga järnringar runt våra grannars kvarter, och när skottsalvorna ekar i gator som ser ut precis som våra egna – då måste någon samtidigt kunna göra analysen. Bara en regel: den får inte inledas med ett »Men…» – det uppfattas nästan alltid som en relativisering.

Så säg mig: vilket ord ska analysen inledas med?

453x604(ByMinScale_TopLeft_Transparent_True)

Våga vägra enkel väg.