(cc) Matti Mattila

I Finland står humanister i startblocken för att grunda en motsvarighet till Humtank. Nyligen anordnades symposiet ”Humanistic think tank: From talk to action” i Helsingfors, och Jesper Enbom från Humtank medverkade. Här reflekterar han över läget för humaniora i Finland.

Betydande budgetnedskärningar, tal om att forskningspolitiken ska vara inriktad på innovationer och en offentlig debatt där forskning och kunskap tillmäts mindre betydelse. Detta är saker som stått i centrum för humanioradebatten i vårt östra grannland de senaste åren. Följden har blivit att forskare och lärare, verksamma inte minst i små humanioradiscipliner, har upplevt en sårbarhet och en oro inför framtiden.

Med anledning av detta togs en rapport* fram härom året – engelsk sammanfattning, utgiven av Nordicom, finns här. Syftet med rapporten är att undersöka synen på och värderingen av humaniora, men också att undersöka hur förutsättningarna för humanioraforskning kan förbättras i Finland.

Rapporten, som snarast har omfattningen av en bok, är utgiven 2016 av Finlands Rom-institut och är författad av institutets dåvarande direktör, historieprofessorn Tuomas Heikkilä, och den tidigare rektorn vid Helsingfors universitet, Ilkka Niiniluoto. I rapporten framkom att attityden till humanioraforskning är förvånansvärt positiv, i synnerhet i jämförelse med hur det hade låtit i den offentliga debatten. Opinionsmätningar som rapporten hade som grund visade att befolkningen ansåg att humanioraforskning bidrar till en djupare förståelse av den mänskliga naturen och av samhället, till ökad allmänbildning samt förståelse av det förflutna. Däremot såg de tillfrågade inte humaniora som viktigt för att skapa arbetstillfällen och ekonomisk vinning.

Ledande opinionsbildare som rapportförfattarna intervjuade såg humaniora som en källa till kunskap kring nyckelfrågor inför framtiden. Exempelvis när det gäller att skapa förståelse kring mänskliga och kulturella möten. Vidare menade opinionsbildarna att Finland inte har råd att avstå från att investera i humaniora. Centralt för dem var att humanioraforskare vågar ta steget ut i samhället och diskutera sitt arbete och sina forskningsresultat med en bredare allmänhet.

Rapportförfattarna Heikkilä och Niiniluoto drar som en slutsats att Finland och världen som helhet kommer att behöva humaniora för att ta sig an både lokala och globala utmaningar. De uppmanar humanioraföreträdare att anta en konstruktiv roll och bidra till en långsiktighet som går bortom kortsiktig dagspolitik och snabba förändringar av börsvärdet.

Utvecklingen för humaniora i Finland har också inneburit att flera humanioraförespråkare, exempelvis Heikkilä och Niiniluoto, börjat snegla på Sverige och då fått upp ögonen för Humtank. Bland dessa återfinns TAKU, det fackförbund som organiserar dem som arbetar eller studerar i konst- och kultursektorn.

För TAKU bottnar önskan om att bidra till etablerandet av en finsk motsvarighet till Humtank i förhoppningen om att en förbättrad position för humaniora i det finska samhället också kommer vara gynnsam för deras medlemmar. Därför bjöd de in till ett panelsamtal i samband med NordMatch, en konferens som sammanför yrkesverksamma, studenter och forskare på kulturområdet från de nordiska länderna och Baltikum.

Evenemanget hade fokus på behovet av en tankesmedja men också på andra närliggande frågor. I panelen – modererad av Vilja Byström från TAKU – deltog, förutom jag själv, även Liisa Mayow från kommunikationsbyrån Kaskas Media, ungdomsforskaren Matilda Wrede-Jäntti samt Anna-Maria Leogrande som är expert på arbetslivsförändring vid företaget Kumous – Uusi työnhaku.

På Café Engel, helsingfors. Från vänster: Tuomas Heikkilä, Vilja Byström, Jesper Enbom, Liisa Mayow. Foto: privat

Efter min presentation av Humtank beskrev Mayow och Wrede-Jäntti möjligheter och utmaningar i forskningskommunikation riktad mot den breda allmänheten. Anna-Maria Leogrande höll därefter ett kort anförande där hon tog upp vikten av humanistiska kompetenser på arbetsmarknaden. Det hela avslutades med ett samtal mellan publik och paneldeltagare som bland annat kom att kretsa kring olika vägar för att nå ut med humanistisk kunskap och grundförutsättningar för att starta en tankesmedja för humaniora.

En av deltagarna i detta samtal var just rapportförfattaren Tuomas Heikkilä som satt i publiken. Denna intressanta diskussion kom att utmynna i ett lunchmöte under dagen därpå, på klassiska Café Engel vid Senatstorget.

Vid mötet diskuterade jag med Tuomas Heikkilä, Liisa Mayow och Vilja Byström (se bilden) hur de konkret kunde gå vidare för att skapa ett finskt Humtank.

Mitt grundläggande råd var att först och främst ordna en så långsiktig finansiering som möjligt. Detta då vi samtliga var eniga om att det inte gör särskilt mycket nytta med ett kortvarigt projekt. Heikkilä menade att han tillsammans med Ilkka Niiniluoto åtminstone skulle kunna ordna finansiering för upp till två år. Förhoppningen är att säkra framtida finansiering genom ansökningar och organisationer med positiv inställning till humanistisk forskning, bland annat bland finlandssvenskar.

Vi kom även fram till att en tankesmedja i första hand bör arbeta med att lyfta fram humanioras betydelse gentemot beslutsfattare och allmänhet, men också gentemot humanister själva. Vilja Byström och TAKU har bjudit in alla intresserade till ett möte på deras förbundskontor fredagen 24 november klockan 15-18 för att gå vidare med en finsk tankesmedja.

För Humtank är det verkligen glädjande att se det arbete som påbörjats vårt grannland. Inte minst då Humtanks arbete här i Sverige har varit en viktig inspirationskälla. En finsk motsvarighet till Humtank skulle också öppna upp för spännande framtida samarbeten kring att lyfta fram humanioras betydelse i våra bägge länder.

* Rapporten, Humanistisen tutkimuksen arvo – kuusi murrettavaa myyttiä ja neljä uutta avainta, finns tillgänglig i fulltext på Finlands Rom-instituts hemsida, med sammanfattningar på svenska och engelska.