Northern light (cc) Wikimedia Commons

Det är i norr det händer. Under våren dryftas samtidens stora ödesfrågor i en seminarieserie arrangerad av Humtank och Luleå tekniska universitet. Roine Viklund, som anordnar seminarierna, rapporterar. 

I den gamla posthallen i Luleå sorteras numera ingen post och inga paket expedieras längre. Den vackra byggnaden från 50-talet, som ritades av postens dåvarande chefsarkitekt Lars-Erik Lallerstedt (1910-1978), tillika far till krögaren Erik Lallerstedt, förvandlades 2014 till ett vetenskapens hus och är numera en plats där vetenskap och allmänhet möts. På denna mötesplats har Humtank tillsammans med Luleå tekniska universitet under våren arrangerat den månatliga seminarieserien ”Humanistiska perspektiv på… ”.

Panelen, som bestått av akademiker och sakkunniga, har tillsammans med publiken samtalat kring dagsaktuella frågor som ofta varit allvarsamma och berört många människor djupt. Det har varit viktigt att samtalen inte övergått till debatt där argument kastas mellan deltagarna. Istället har seminarierna präglats av eftertänksamhet där frågor och funderingar kunnat avslutas i lugn och ro.

(cc) Stephanie Clifford, Flickr

Tidigare en plats för postsortering – idag sorteras tankar om samtiden på Vetenskapens hus i Luleå.

Vid det första seminariet i februari var temat ”Humanistiska perspektiv på Europa efter Paris”. Med attentaten i Paris i slutet av november 2015 fick Europa sitt “elfte september” och Frankrikes president Francois Hollande förklarade direkt krig mot terrorismen. Samtalet kretsade kring följderna av detta och andra attentat i Europa, hur terrorn redan har och kommer att påverka människor i Sverige och Europa. Det konstaterades att terrorismen, oavsett det gäller muslimska bombare eller rasistiska mordbrännare, skapar en otryggare värld. När tilliten mellan människor reduceras kan det leda till ytterligare och accelererande motsättningar mellan individer och grupper. Det blir därför av central vikt att försöka bryta negativa mönster och exkludering på både individ- och gruppnivå. En stor del av kvällen ägnades också medias roll i denna utveckling. Tyvärr lyckades inte samtalet finna någon universallösning på detta problem.

Det följande seminariet om ”Humanistiska perspektiv på migrationens utmaningar” gick av stapeln i början av mars. Sverige har under lång tid haft en generös flyktingpolitik, men under hösten förändrades detta då ledande politiker och flera myndigheter menade att kapaciteten i det svenska flyktingmottagandet låg på gränsen till vad som klarades av. Samtalet handlade om att definiera dels migrationens utmaningar och dels vilken beredskap Sverige har för att lösa dessa idag och i framöver. Även denna gång med ett trettiotal åhörare som ivrigt deltog i samtalet med både frågor och kommentarer. De tre paneldeltagarna fick dessutom tillfälle agera som valfri minister och besluta om politiska förändringar som de skulle vilja genomföra. Förslagen rörde förenklad byråkrati och snabbare hantering av asylärenden, inkludering i det svenska samhället med hjälp av frivilligorganisationer inom exempelvis idrott och kultur. Andra diskussioner rörde utbildning och attitydarbete med de nyanlända och vikten av att bemöta vardagsrasismen, även om det många gånger kan kännas svårt.

April månads seminarium handlade om ”Humanistiska perspektiv på yttrandefrihet”. I Sverige har rätten att framföra en åsikt i tal och skrift varit en självklarhet under lång tid. Redan 1766 antogs den första tryckfrihetsförordningen som därefter moderniserats och utvidgats. Panelen diskuterade länge huruvida de inskränkningar som redan finns i lagstiftningen (hets mot folkgrupp, förtal, olaga hot och uppvigling) är för hårt skrivna eller borde skärpas ytterligare. Meningarna gick isär men alla enades om att befintlig lagstiftning skulle fungera bättre om exempelvis de rättsvårdande myndigheterna skulle fokusera och allokera resurser för att utreda exempelvis hatbrott. Panelen var också enig om att det är svårt att definiera yttrandefrihetens gränser utifrån juridiska, sociala och etiska förhållningssätt. Yttrandefrihet är i högsta grad kontextuell. Vikten av att kunna häckla och vara satirisk är ett exempel. Dessa uttrycksformer har en lång historia i Europa men kan ibland ställa till problem med tragiska följder när utomeuropéer utan större erfarenhet av detta kan känna sig kränkta. Hur ska satir kunna framföras utan att minoriteter kränks men samtidigt för att sätta fingret på maktuttryck inom exempelvis religioner eller politiska ledare? Under kvällen diskuterades även filmcensur, åsiktskorridorer, nättroll och filmcensur med stort deltagande av publiken, däribland Sven Wollter som ivrigt underströk klassaspekten och att satir aldrig får riktas neråt utan bara uppåt, mot makten.

Under våren och försommaren kommer ytterligare två seminarier att genomföras i vetenskapens hus. Den 3 maj är temat ”Humanistiska perspektiv på minoriteter och markrättigheter”. Panelen består av Åsa Össbo från Umeå universitet och Kristina Allard från LTU samt Stefan Mikaelsson från Sametinget. Med vattenkraftsutbyggnad och gruvexploateringar har samerna sett sina traditionella marker beskäras. Meningarna går ofta isär om vem som ska bestämma över dessa områden och detta har vid flera tillfällen lett till känslofulla konflikter och domstolsförhandlingar. Säsongens sista tillställning är den 2 juni och handlar om ”humanistiska perspektiv på teknik”. Då ska panelen samtala kring humanioras roll för teknik och teknikutbildning. De ska också fundera kring vilka krav en framtida arbetsmarknad har, finns det rum för ingenjörer utan kunskaper om humaniora? Har du vägarna förbi är du hjärtligt välkommen!