(CC) Rupert Ganzer, Flickr

Bildning i all ära, men humanistiska kompetenser är mycket mer än så. Vore det inte på tiden att näringslivet börjar rekrytera humanister med djupgående kunskaper om människan som kulturell och social varelse? Det frågar sig Humtanks Fanny Forsberg Lundell och Lina Nyroos.

På senaste tiden ser man ett uppsving för bildningsbegreppet, både i kulturdebatten och på ledarsidor. ”Ingen utbildning utan bildning”, hävdade GP:s ledarskribent Alice Teodorescu härförleden och lyfte glädjande nog arbetsmarknadens behov av personer med humanistisk utbildning. Bilden som ackompanjerar hennes text – föreställande en balettdansös – är dock tyvärr symptomatisk för en utbredd uppfattning om att humaniora är synonymt med konst och kultur, något som har sitt ursprung i borgerlighetens bildningsideal.

Att detta inte är synonymt med dagens humanistiska universitetsutbildningar på vetenskaplig grund är självklart men ändå viktigt att poängtera då gränserna mellan konst, kultur och humaniora inte alltid är uppenbara. Som forskare inom humaniora menar vi att bildningsbegreppet är alltför brett för att ringa in de faktiska kompetenser som en humaniorastudent tillägnar sig idag. Att särskilja humanistisk utbildning (från exempelvis teknisk eller medicinsk) genom bildningsbegreppet främjar heller inte de humanistiska utbildningarnas status eftersom vi då upprätthåller bilden av humaniora som utfyllnadskompetens. Önskvärt, men inte nödvändigt.

Faktum är att humanistisk kunskap har en given plats på arbetsmarknaden.

"Leadership", (c) Ki Young Lee, Flickr BÄTTRE ORIENTERINGSFÖRMÅGA MED HUMANISTER I BÅTEN

”Leadership”, (c) Ki Young Lee, Flickr
BÄTTRE ORIENTERINGSFÖRMÅGA MED HUMANISTER I BÅTEN

Kommunikation framhålls som allt viktigare för en organisations framgång, något som bland annat lyfts av organisationsforskaren Annika Steiber som studerat företag som Google och Facebook. Förutom den rent språkligt kommunikativa kompetensen som humanister tränas i, handlar kommunikation också om att förstå mänskligt och kulturellt samspel; en kompetens som utvecklas genom studier i bland annat språk, film- och konstvetenskap. Kontroversen kring glassen Nogger Black 2005 är ett gott exempel på bristande humanistisk kompetens: konstvetenskaplig bildanalys och kritisk textanalys hade tillfört perspektiv såväl under den kreativa processen som under den efterföljande krishanteringen.

Framtidens ledarskap kräver mer omvärldsanalys, snabbare hantering av information och ökad kulturell förståelse. Religion och historia är därför viktiga kunskapsområden i en allt mer globaliserad värld, både för att knyta affärskontakter och etablera sig på nya marknader och förhålla sig till medarbetare från olika länder. Allt detta utgör humanistiska kompetenser.

Sveriges näringslivselit är idag emellertid relativt ointresserade av humaniora, vilket belysts i Mikael Holmqvists empiriska studie Djursholm: Sveriges ledarsamhälle (2015). Den ekonomism som präglar näringslivet har inte fått upp intresset för humanistisk forskning och utbildning på grund av att dessa discipliner inte har lyckats kvantifiera värdet lika tydligt som andra.

Humanister själva har emellertid också ett ansvar för att näringslivets intresse hittills varit svalt, i huvudsak då vi kan ha svårt att artikulera och anpassa våra kompetenser efter näringslivets förutsättningar. Man kanske är ”bildad” inom humanioraämnen, men saknar ofta relevant insikt i affärslivets betingelser.

Kompetensen som arbetsmarknaden behöver finns, men mötesplatser saknas.

Det handlar också i hög grad om en brist på förebilder. I USA, som ofta nämns, finns många humanister i näringslivet men det saknas i Sverige och det skapar en ond cirkel. Mycket beror på konservativ rekrytering. Vore det därför inte dags att någon progressiv näringslivsledare rekryterar en humanist till sin styrelse? Inte någon som läst en strökurs i humaniora utan en specialiserad humanist som besitter fördjupade kunskaper om människan som social och kulturell varelse – nödvändiga kompetenser i vårt alltmer komplexa och heterogena samhälle.