Humaniora och innovationer framtidens glädjetoner

(CC) Rupert Ganzer, Flickr

Social innovation är outforskad mark med enorm potential för humanistiskt utbildade personer. Bara fantasin sätter gränser – och en och annan organisatorisk struktur, skriver Lina Nyroos som rapporterar från Humtanks och fackförbundet DIK:s gemensamma seminarium ”Hur hanterar vi den komplexa framtiden – kan humaniora vara svaret?”.

Syftet med seminariet (16 september) var att diskutera huruvida humanister med sin specifika kompetens ibland utgör en outnyttjad resurs på arbetsmarknaden – och vad vi i så fall kan göra åt det.

Managementforskaren Annika Steiber från Chalmers inledde med ett föredrag på temat ”Ökad innovationskraft genom nytt ledarskap”. Steiber har forskat om företag i Silicon Valley med fokus på organisationsstruktur och innovationsstrategier. Hon har särskilt studerat Google och kommit fram till att det finns specifika kvaliteter i ledarskapet som gör att jätteföretaget lyckats särskilt väl. Google har exempelvis en relativt platt organisation vilket anses främja de anställdas kreativitet och möjlighet att påverka företagets utveckling i stort. Den rådande principen lyder 70–20–10. Den går ut på att de anställda på 70 procent av tiden ska ägna sig åt dagens aktuella uppgift. 20 procent av arbetstiden ägnar de åt ett specifikt projekt som bidrar till företagets utveckling i stort och 10 procent vigs åt projekt med stor potential men utan löfte om att kunna genomföras.

Det här upplägget ska enligt Steiber skapa en kultur som uppmuntrar anställda att ”think big”, gärna 10 eller 20 gånger större än vad som tycks omedelbart rimligt. För att ge ett exempel: Google syftar inte till att vara en sökmotor som förser intresserade personer med information, utan till att vara bäst i världen på att sprida information till alla överallt. Det här sättet att jobba förutsätter dock att de anställda i hög grad delar företagets vision och mission, samt att de är extremt flexibla och kreativa.

(CC) Rupert Ganzer, Flickr Kommunikation hör till framtidens sociala innovationer

(CC) Rupert Ganzer, Flickr
KOMMUNIKATION – Framtidens sociala innovation?

Så var har det här med humaniora att göra? Jo, Steiber menar att det som kommer att utmärka framgångsrika företag i framtiden är ledarskapet. Produkten eller tjänsten är inte den bärande konkurrensfaktorn eller innovationspotentialen – det är ledarskapet som utgör föremålet för innovation och utveckling. Teknisk eller ekonomisk kompetens kommer inte vara allt i framtiden. Den måste kombineras med fler kompetenser för att helheten ska vara lyckad. En företagsledare ska inte bara kunna läsa bokslut och en humanist inte bara Strindberg, ett lyckat recept för framtida framgång är kombinationen av olika kompetenser där humanistiska utgör en viktig del.

Efter det inledande föredraget hade deltagarna möjlighet att välja mellan tre olika paneldiskussioner: Ledarskap i en komplex tid, Social innovation eller Kommunikation i propagandans tid. Jag valde att lyssna på panelen som diskuterade social innovation, och den utgjordes av Åsa Minoz (grundare av ModigMinoz), Pam Fredman (rektor för GU och ledamot i Innovationsrådet), Amir Sajadi (grundare av Hjärna Hjärta Cash) samt Fredrik Voltaire (utbildningspolitisk expert på Almega). Först laborerade panelen med definitioner av ”social innovation” och landade i en som innebär att det är en vara, tjänst, modell eller process som syftar till att delvis möta ett behov större än individens. Som Åsa Minoz uttryckte det: ”Vi har problem med ’problem’! Vi måste tänka på vilka behov som finns; VAD kan vi göra för VEM istället för att stirra oss blinda på lösningar till konstruerade problem.”

Fokus ligger alltså på att möta en samhällsutmaning och inte primärt på att tjäna pengar, även om det är önskvärt att det hela så klart inte blir en förlustaffär. Panelen var enig om att humanister besitter kompetens som kan omsättas i praktiken för att förbättra samhället, men att det saknas kontaktytor mellan akademi och näringsliv. Pam Fredman menade att många exempel finns, men de lyfts inte fram i önskvärd utsträckning för att kunna inspirera och motivera. Organisationsstrukturer som de ser ut idag är heller inte anpassade för att uppmuntra goda sociala innovationer. Amir Sajadi som själv driver företag slog fast att alla inte kan bli entreprenörer – det vore inte rimligt. Stat, kommuner och organisationer måste istället öppna dörren för personer med bra idéer och ge dem tillgång till befintlig infrastruktur. Fredrik Voltaire menade att humanister tenderar att vara för smala och otränade i att samverka. Han efterlyste att studenter som utbildas inom humaniora ges möjligheter till ökad träning i att omsätta sina kunskaper i praktiken.

Jag tänker att social innovation är outforskad mark med enorm potential för humanistiskt utbildade personer. Humanister – som är experter på människan som social och kulturell varelse – torde kunna omsätta sina kunskaper om hur människan tänker, talar, känner och funderar i praktiken för att förbättra förutsättningarna för människor inom en rad olika områden. Ett exempel som lyftes var äldreboendet Persikan som är ”en bit av Iran mitt i Stockholm”. Här har man identifierat ett behov hos äldre med rötter i Iran att få tala sitt modersmål. Persikan belyser också något som återkom i diskussionen: kommunikation som innovation.

Det är således bara fantasin som sätter gränser för vilka sociala innovationer humanister kan komma på. Och en och annan organisatorisk struktur.

Lina Nyroos