AV ULRIKA KNUTSON

I slutet av augusti inbjöds Humtank till Europaforum i Hässleholm för att hålla i en panel över ämnet »Humaniora efter skotten i Paris: reflektioner i värdekrisens Europa». Under 45 mycket intensiva minuter samtalade Jonas Ingvarsson, Humtank, med Mohammad Fazlhashemi, Ulrika Knutson och Carl Rudbeck. Ulrika Knutson har sedan varit vänlig och ställt sitt inledande anförande till förfogande för humtank.se.

 


 

Humaniora har ingen stark ställning i svensk tradition, och så har det varit länge. Humanisterna förlorade sin makt över tanken någon gång i slutet på artonhundratalet. Då var de ännu garanter för nationen. De kunde sin Geijer, Tegnér och Viktor Rydberg. Men idealen vände. Den svenske hjälten blev ingenjören med räknesticka och den blå blicken stint riktad mot framtiden!

För universiteten idag är de humanistiska studenterna köttråvara i den akademiska kvarnen. De är billigare än naturvetarna, kräver mindre undervisning. Och anslagen till humanisterna marginella, de får sex procent av forskningsmedlen. Medicin, naturvetenskap och teknik får åttio procent. Och när politiker och medier talar om forskning så menar man medicin och teknik, inte teologi.

Humanistisk allmänbildning är inte längre obligatoriskt ens för blivande lärare eller folkbibliotekarier. Men humanistisk allmänbildning, i meningen mellanmänskliga, kulturhistoriska och religionshistoriska frågor börjar bli en påtaglig bristvara i det offentliga samtalet.

600px-Sliderule_2005

Detta bör vi hålla i bakhuvudet när vi nu vidgar blicken och tittar på dagens Europa: Har vi en värdekris?

Jag skulle svara ja. Globaliseringen, och särskilt globaliseringens upplevda offer, ser en urholkning av gamla, fasta värden. Värden byter plats, vilket bidrar til förvirringen. De människor som känner sig illa berörda, till exempel av migrationen, upplever definitivt en värdekris. Deras värld och värden är devalverade. ”Det var bättre förr”, tycker de. Många projicerar sina tillkortakommanden på migranter, även om det saknas invandrare i deras landsdel. Andra, till exempel just migranter, känner med lika stor rätt att deras traditionella värden är devalverade i det nya landet. De känner av värdekrisen. Om inte människor formulerar gemensamma värden, och utvecklar en känsla av att man delar värden, så kan vi tala om en värdekris.

Populistiska rörelser rycker fram i Europa, jihadism och extrema grupper som IS expanderar i mellanöstern. Hur ska humaniora kommunicera med denna extremism? undrade moderatorn, Jonas Ingvarsson.

Ja, hur? Jag tror humaniora ska vara försiktig och självkritisk. Som om humanisterna vore vaccinerade mot att klafsa ner sig i auktoritära träsk? Titta på Tyskland och Tredje riket, fråga Victor Klemperer (”Intill slutet vill jag vittna, dagböcker 1933-1945”). Han var döpt kristen, men född jude, själv humanist i Dresden under hela Hitlertiden. Klemperer vittnar om hur hans kolleger kommunicerade med extremismen, och inte ens tordes låna ut böcker åt Klemperer när han som jude blivit svartlistad på universitetsbiblioteket.

Många samtida extremister och populister har själva hedervärda examina i humaniora. Det gällde flera av krigsherrarna på Balkan, som var historiker och poeter. Ofta är extremisterna just historiker. IS’ mest kände ledare, alBaghdadi, har en doktorsexamen i historiska ämnen. Inga jämförelser i övrigt – men våra inhemska populister i SD, Jimmie Åkesson och hans kärntrupp, Karlsson, Söder och Jomshof läste statsvetenskap och humaniora, och bildade efter intensiva historiska diskussioner Nationaldemokratiska studentföreningen under några schnitzelmiddagar 1999 på restaurang Rauhrackel i Lund (för att hedra den österrikiske populisten Jörg Haider). De ledande Sverigedemokraterna älskar humaniora! De är också betydligt mer allmänbildade än många andra riksdagsmän, även om jag tycker att de har luckor i sitt vetande, när det handlar om nationsbegreppet och det sena artonhundratalet. Där ser jag gärna att svenska humanister tar upp bildningskampen.

Humaniora är inget vaccin. Karadžić, Jomshof, alBaghdadi.

Karadžić, Jomshof, alBaghdadi. Humaniora är inget vaccin.

 

Jag tycker också att svenskar i allmänhet är sorgligt okunniga i religionskunskap, och det oavsett om det handlar om kristendom, judendom eller islam. De frejdiga nyateisterna under Humanisternas ledning föregår inte med gott exempel. Till skolbänken!

Men att vi alla är förvirrade är inte något nytt fenomen. Världen var komplex och grym och svårtolkad redan på Viktor Rydbergs tid. Då som nu ville man förstå den. Naturvetarna riktade örat mot jordens innandöme och stjärnkikaren mot solsystemen. Naturvetarna försökte förklara världen, medan humanisterna försökte förstå den.

Det är en intressant skillnad. Och bara om vi försöker förstå världen – bara om vi försöker förstå historien, samtiden och varandra, och försöker samtala med varandra – så länge finns det hopp.