(cc) Wikimedia Commons

En vitaliserad humanistisk forskning är förutsättningen för framtidens problemlösningar. Om inte går en resurs förlorad som det europeiska samhället behöver, skriver Humtanks Marie Cronqvist och Jonas Harvard i en kommentar till den andra Lundakonferensen om europeisk forskningspolitik härom veckan.

Ett av forskningens uppdrag är att bidra till samhällsutvecklingen. Traditionellt har politiker och beslutsfattare lutat sig mot ”hårda” vetenskaper som teknik och naturvetenskap. Problemet är att många av nutidens samhällsutmaningar handlar om ”mjuka” värden, det vill säga om människor – identiteter, värderingar och kultur.

Den andra så kallade Lundakonferensen samlades förra fredagen (4/12) under parollen Lund revisited. Next steps in tackling societal challenges för att diskutera riktlinjerna för Europas kommande forskningspolitik. Glädjande nog hade man i underlaget smugit in en mening om humaniora och samhällsvetenskap, som sägs vara viktiga för mångvetenskapliga perspektiv. Men ser man till var plånböckerna landade i det senast lanserade ramverket, Horizon 2020, som fortfarande är i drift, så fanns hum-sam alls inte med, annat än som hjälpvetenskaper i problemområden som definierats på annat håll. Det är att kasta bort en resurs som det europeiska samhället behöver.

När nu framtida satsningar ska planeras är det centralt – inte för universitetsforskarna, utan för samhället ­– att alla vetenskapers bidrag tillvaratas på allvar. Det handlar både om att utveckla samhällets trygghetssystem och om att utveckla innovationer, inklusive sociala innovationer och tjänsteinnovationer, för att bidra till ekonomi och arbetsmarknad: Jämställdhet gynnar kvalitet och produktivitet. Vilka värderingar styr denna utveckling? Hur påverkas människors livsval av migrationserfarenhet? Hur kan ungdomar fatta kunskapsbaserade beslut i det nya medielandskapet? Hur används religion och historia som maktmedel i politisk retorik? Detta är exempel på samhällsviktiga frågor som kan besvaras med hjälp av humanistisk forskning.

(cc) Wikimedia Commons Europeisk humaniora måste hitta en väg ut ur "The valley of death".

(cc) Wikimedia Commons
Europeisk humaniora måste hitta en väg ut ur ”The valley of death”.

Det räcker inte med stora systemlösningar för miljö, vård och teknik om man inte förmår möta människor i deras tillvaro. Smarta system för sopsortering är verkningslösa om människor inte identifierar sig som ansvarstagande för framtida generationer. Automatiserad vård på distans kräver förståelse av människors oro inför teknik och önskan att möta en människa i vården. Humaniora är därför en underutnyttjad tillgång i vår gemensamma strävan mot ett bättre samhälle.

Humanistisk grundforskning spänner över breda fält, från politisk historia och språkinlärning till religionsfilosofi och konstnärliga uttryck som pedagogiska verktyg. Vi kan inte förutsäga vilka ämnesområden eller frågor som framtiden behöver få belysta och grundforskningen måste därför vara bred och långsiktig för att skapa en beredskap inför framtida kunskapsbehov.

I europeisk forskningspolitik talar man om ”the valley of death”, för att beskriva klyftan mellan grundforskningen och de samhällsområden där den skulle kunna komma till användning. I vissa områden är klyftan mindre, som inom läkemedelsforskningen. Inom andra områden, i synnerhet humaniora och samhällsvetenskap, är klyftan större. Därför behövs särskilda satsningar på att överbrygga avståndet.

Enstaka exempel finns på svensk mark, som Riksbankens jubileumsfonds Flexit-satsningar och KK-stiftelsens nystartade forskarskola i arkeologi där företag medverkar. Men det behövs samordning och en övergripande plan för hur humanioras och samhällsvetenskapernas bidrag ska kunna tillvaratas. Forskare från dessa områden behöver också stimuleras att delta i djupare samarbeten med aktörer utanför akademin och utmaningsdriven humaniora utvecklas i tillägg till den fria grundforskningen. Kommande ramverk för Europas forskning behöver därför också innehålla satsningar mot utvidgade partnerskap och samverkansprojekt inom humaniora.

En vitaliserad humanistisk forskning är förutsättningen för framtidens problemlösningar. Från ”the valley of death” ser ingen av oss horisonten 2020.