»Har ni inte tänkt på humaniora?» Rapport från Humtanks medverkan på HSS2015

I en kommentar under slutdiskussionen på konferensen Högskola och samhälle i samverkan, HSS2015, den 29 maj framkom det att när det talas om samverkan sägs mest detsamma hela tiden. Rundgång, tyckte deltagaren. ”Men”, fortsatte hon, ”det där seminariet om humaniora i eftermiddags, det var något nytt. Har ni inte tänkt på humaniora?”

Men vad handlade detta om? Till att börja med de vanliga frågorna: Kan humaniora möta de stora samhällsutmaningarna? Kan humaniora axla digitalisering, globalisering, migration och arbete för bättre miljö?

Ur ett Humtank-perspektiv är frågan gammal och nästan utsliten. JA, det kan humaniora. Humaniora ägnar sig åt vad det innebär att vara människa, åt språk och kultur och historiska perspektiv. Samhället klarar sig inte utan humaniora. En självklarhet.

Men när vi rör oss utanför akademin, eller utanför kultursektorn, skolan och våra andra mer hemtama plattformar, är humanioras plats inte en uttjatad fråga. Det är kanske snarare så att humaniora inte nämns särskilt ofta alls. Men det är just därför kan humaniora väcka nyfikenhet. Den effekten kanske Humtanks paneldiskussion ”Humaniora möter samhällsutmaningarna” på konferensen HSS2015 i Kalmar hade.

HSS organiserar vartannat år en nationell konferens där forskare, politiker och representanter från näringsliv och offentlighet möts och pratar om samverkan. I år organiserades konferensen tillsammans med Linnéuniversitetet i Växjö/Kalmar. Samverkan i de här sammanhangen är samarbete, inte enbart kunskapsförmedling. Det handlar alltså om samarbete mellan forskning och näringsliv eller offentliga institutioner. Humaniora brukar inte synas mycket i dessa sammanhang. ”Forskning” hos HSS brukar vara synonymt med teknologi eller andra fält som ofta samarbetar med näringslivet. Men i år var faktiskt flera representanter för humaniora där. Och inte bara genom Humtanks panel. Där fanns också till exempel några av de humanioraforskare som har projekt i samarbete med näringslivet.

Humtanks panel introducerades av dekan Peter Aronsson och modererades av mig som representant för Humtank. Deltagarna var Joar Björk, läkare och verksam inom ”medical humanities”, Helen Fuchs från Humtank och Högskolan i Halmstad, Milda Rönn från Humsamverkan och forskningsprojektet Praxikon, och Per Bauhn, professor i filosofi vid Linnéuniversitetet. Samtalet var välbesökt, och i publiken fanns representanter från finansiärer för näringsliv och forskning – som Vinnova och KK-stiftelsen – och Linnéuniversitetets rektor Steven Hwang. Frågan om vad humaniora kan bidra med är uppenbarligen något som intresserar.
Det blev ett intensivt och faktiskt roligt samtal med polemik om bland annat ”forskningsnytta”. Milda Rönn tyckte att nya idéer uppstår i ”gerillaverksamhet” där man ”smutsar ner sina händer” i samarbeten långt utanför forskarens bekvämlighetszoner, medan Per Bauhn såg humanioras värde i de stora perspektiv som lyfter blicken från nuet och gilla-kulturens oreflekterade tyckande.

Samverkan som gerillarörelse…

Samverkan som gerillarörelse…

Samverkan som gerillarörelse eller rum för reflektion?

…eller som rum för reflektion?

Nya och gamla tidens humaniora skulle man kanske kunna säga. Eller också, och det är så jag väljer att se det, visade oenigheten i panelen på humanioras diversifiering, att samarbeten med näringsliv är en mer naturlig väg att gå men att det också måste finnas plats för att tänka på samverkan som bildning och kunskapsförmedling.

Stefan Löfvens utspel i DN samma dag om att utbildningar som inte leder till jobb skulle skäras ner kritiserades i både publik och panel. Och man kan undra vilka utbildningar han syftar på. Det är snarare utbildningar som inte är strikt yrkesinriktade som kan överleva på en arbetsmarknad som förändras snabbt. Kanske ska vi framförallt satsa på ämnen som filosofi om vi tänker långsiktigt? I konferensens slutdiskussion fick vi ett bra svar på det här med utbildning och ”anställningsbarhet”. Studentkårens representant Rebecka Stenkvist menade att utbildningar ska samarbeta med företag, men inte i första hand för att studenten ska få sitt första jobb (hen ska ju kanske arbeta i 40 år efter examen…) utan för att bättre uppnå kursers lärandemål. Företag bidrar kanske inte i första hand med pengar utan med kunskap.

Linnéuniversitetets rektor Stephen Hwang och Milda Rönn från Humsamverkan i livligt samspråk.

Linnéuniversitetets rektor Stephen Hwang och Milda Rönn från Humsamverkan i livligt samspråk.

Under mingelstunderna på HSS2015 kunde man få känslan av att det är lätt för en humanist att söka pengar från KK-stiftelsen eller Vinnova. Som om det räckte med att komma på idén att söka på annat håll än genom Vetenskapsrådet och Riksbanken. Men vi vet att det faktiskt är svårt, svårt eftersom kontaktytorna som behövs för att få ett samarbete till stånd ofta saknas.

Men, som sagt: i bästa fall uppstår samarbetet inte för att få pengar utan för att vi vill lära oss något. Då kommer pengarna i en andra fas, efter nyfikenheten på att lära ställa sig nya slags frågor.

Slutdiskussionens uppmuntrande tillrop om Humtanks panel gör oss påminda om att det som vi tycker ha sagts så många gånger plötsligt är det oväntade, det som får någon att tänka nytt.