Från fotboll till humaniora

Fanny Forsberg Lundell

Ja, så har banan sett ut för den franske fotbollsspelaren Lilian Thuram. Många kanske kommer ihåg den vibrerande stämningen kring milllennieskiftet då Frankrike imponerade med att vinna fotbolls-VM 1998 och EM 2000. Det var då som uttrycket black blanc beur (ung. ”svart vit arab”) myntades som en parafras på bleu blanc rouge (”blått vitt rött” – trikolorens färger), eftersom det otroligt framgångsrika franska laget vittande om Frankrikes koloniala förflutna: laget bestod till stor del av spelare med invandrarbakgrund.

Lilian Thuram på SU

Till Jean-Marie Le Pens förtret. Lilian Thuram berättade på Stockholms Universitet, dit han kom den 22 maj för att hålla en gästföreläsning, att han lugnt hade frågat Le Pen om han inte kände till att kriteriet för att få spela i franska landslaget var att man var fransk och att ”fransk” idag är ett mångfacetterat begrepp. Inte så förvånande att Thuram nu, då han lagt fotbollskorna på hyllan sen 2008, valt att engagera sig i kampen mot rasism. Han driver numera sin Fondation Lilian Thuram, som har som främsta mål att utbilda mot rasism. Stiftelsen har framförallt arbetat med böcker och utställningar.

I kategorin böcker hittar vi Lilians egen bok Mes étoiles noires (2010) där han skriver om de förebilder – de ”svarta stjärnor” – som han hade behövt känna till under sin uppväxt. Lilian pratar om exemplets makt och menar att det kanske är viktigare än någonting annat att se andra som ser ut som en själv lyckas. ”Genom mina stjärnor kan jag undvika att hamna i offerrollen, jag kan tro på mänskligheten och framförallt på mig själv”. Det farligaste är då den negativa diskurs som finns internaliseras och blir en självuppfyllande profetia, menar han.

Stiftelsen har också producerat en DVD, som de tillhandahåller till skolor och försöker med påverkansarbete att få mer utrymme för diskussioner kring människans ursprung och rasismens uppkomst inom ramen för den franska skolans läroplaner. Han menar att det är problematiskt att de flesta av oss först hör talas om svarta människor i historieundervisningen då slaveriet studeras. ”Bör vi skriva om historien? ”frågar jag honom. ”Nja…”, säger han, ”vi kommer alltid att få olika svar från historiker, men vi måste åtminstone vara medvetna om att det sättet som vi berättar vår historia på är en politisk handling.”

Ett genomgående grepp i stiftelsens arbete, tilltalande för en humanist, är att alltid sätta människan i centrum och undersöka våra likheter snarare än våra skillnader.  Genom utställningen Être humain (”Att vara människa”, men också en ordlek eftersom être-humain betyder enbart ”människa”) vill Lilian belysa att vi blir människor genom språklig, religiös och historisk betingning och att alla människor är en produkt av det förflutna och nuet. Om vi alla kan förstå dessa betingningar, kan vi också med öppet sinne ta emot en humanistisk utbildning.

Givetvis pratades det fotboll också och framförallt rasism inom fotbollsvärlden. Alltifrån ”varför finns det inga svarta coacher i Europa?” till ”är det sant att du bara ville fotas med de svarta spelarna i laget när ni vunnit matchen X?” Lilian berättar också om den rasism han själv utsatts för av publiken, inte minst då han spelade för Juventus i Italien. ”Varför ingriper inte de andra spelarna?” undrade någon. Då frågar en av våra eminenta lärare, Florence Davion, om han åker runt och håller sådana här föreläsningar för fotbollsklubbarna i Frankrike också. Det kanske vore bra att de också fick sig lite humanistisk utbildning till livs? ”Ja, där är det nog jag som varit feg”, säger Lilian, ”jag har trott att de inte vill… Men du, jag tänker ta tag i det direkt när jag kommer tillbaka hem. Jag tänker göra det.”

Idén fick direkt benämningen la suggestion suédoise, ”det svenska förslaget”! Avslutar därför med en selfie på vår kära Florence och Lilian! Tack för gott samarbete och välkommen tillbaka!

Selfie