Därför stannar studenter kvar vid de humanistiska fakulteterna under sommaren

Från vänster: Tuomas Heikkilä, Vilja Byström, Jesper Enbom, Liisa Mayow. Foto: privat

Jag har mött upp med en äldre släkting. Det är början av augusti. Vi dricker kaffe på en inneservering som erbjuder förstklassig utsikt över regnet som öser ner på trottoaren utanför. Vi pratar om vädret, semestern och de utväxande mjölktänderna på minstingen bland barnbarnen. Sen frågar han mig vad jag har gjort under sommaren och jag svarar att jag solat och badat alldeles för lite och arbetat alldeles för mycket. ”Du vet, som sommarkurserna som mitt universitet ger varje år” säger jag och suckar. ”Håller ni skolan öppen även under sommaren? Han höjer förvånat på sina vitmosseliknande ögonbryn. ”Du menar alltså att det finns människor som frivilligt pluggar under sommaren?”

Jag svarade aldrig på hans fråga. Inte där och inte då. Istället blev jag lätt obekväm och konfunderad, lät honom styra samtalet in på vikten av friska bin för vår planet. Vi drack upp vårt kaffe. Regnet fortsatte att ösa ner. Han tog bilen tillbaka ut på landet. Jag sprang hem till min lilla etta på andra sidan stan, grubblandes på hans mycket relevanta fråga. Det första jag gjorde när jag kom innanför dörren var att starta upp datorn och maila min chef. Därefter gick efter en handduk att linda om mitt genomblöta hår. När jag kom tillbaka hade min chef redan svarat. ”Lika snabb under semestern” tänkte jag och klickade på öppna.  I mailet låg ett dokument med uppgifterna jag ville ha. Sifforna talade sitt klara språk: 

5200 sökande till ”Kreativt skrivande, en introduktion”
3000 sökande till ”Harry Potter och hans världar”
1200 sökande till ”Representationen av etnicitet, genus, klass och sexualitet i svensk film och TV”
1200 sökande till ”Romance – kärleksromaner från tre decennier” 

”Jo, nog fanns det studenter som ville plugga på sommaren alltid” tänkte jag och fortsatte skrolla i dokumentet. Till och med kurser med humanistisk inriktning. Det slog mig att min släkting hade fått vittring på en ganska ovanlig företeelse inom universitetsvärlden (med så höga söktryck till kurser i konst och humaniora var det något av en akademisk anomali han hade snappat upp) men att frågan han ställt var felbetonad: Den stora gåtan var inte att studenter ville plugga under sommaren utan att det var humanistisk kunskap de suktade efter såhär års. 

*

Diagram 1: "kursen har stimulerat till kreativitet och kritiskt tänkande"*

Det har slutat regna och jag sitter i den sedan länge överblommade syrenbersån nere på min gård. Trädgårdsmöblerna har jag torkat av med ena ärmen på min jacka. Jag tar upp telefonen och googlar ”Varför läsa sommarkurs?” Jag får flera träffar som leder mig till våra största dagstidningar och nyhetsföretag. De är eniga om svaren: antingen pluggar studenter under sommaren för att snabbare bli färdiga med sina utbildningar eller för att slippa söka sommarjobb (även feriestudier ger ju CSN). En annan förklaring är att sommarkurser ofta ges på distans och därför kan genomföras när som helst och över allt – i en hängmatta i trädgården, under tidiga mornar eller vargtimmen, från en solig strand på tropisk medelhavsö.

Jag blåser bort en nyckelpiga på min arm och förvånas något över medias förenklande rapportering. Att sommarstudier skulle vara ett sätt för unga att tjäna enkla pengar har jag svårt att tro. Jag har själv varit sommarkursstudent men då alltid haft ett jobb samtidigt för att få ekonomin att gå ihop. Och enkelt vet jag inte. Att ta till sig, analysera och tolka ny kunskap räknas väl knappt till ett ”enkelt jobb”? 

Fast särskilt förvånad är jag inte heller. Mediarapporteringen är som vattenytan på sjön en sen augustikväll: en spegling av rörelserna på himlavalvet ovanför, stilla eller rörig, helt beroende och präglad av sommarvädrets nyckfullhet. Det är inte konstigt att vi pratar om de effektiviserande och ekonomiska aspekterna av att läsa under sommaren när det är vad både samhälle och utbildningsväsende premierar. Själv hoppas jag och tror att det under den där spegelblanka ytan finns ett djup med helt andra svar och anledningar som förklarar varför studenter stannar kvar vid de humanistiska fakulteterna när sommarvärmen kommer (eller inte kommer), år efter år. Det fina med mitt jobb som amanuens är att jag har tillgång till både snorkel och cyklop. Jag kan dyka ner på botten av sjön och höra vad fiskarna själva har att säga om studentlivets gilla gång under sommartid. För er som föredrar klarspråk framför min undervattensmetaforik: det är alltså studenternas egna åsikter jag har tillgång till via våra anonyma kursutvärderingar i slutet av varje termin. Och här framträder en annan bild av sommarstudierna, på många sätt mycket olik den som cirkulerar i media.

När jag sitter i min slokande syrenberså och författar denna text är det fortfarande början av augusti och livet på lärplattformarna pågår för fullt. Inlämningsuppgifterna prunkar på katedern, diskussionsklimatet är varmt men inte vindstilla, lovanade talanger har slagit ut och når snart sin fullaste blom. Det alltså för tidigt att ge en prognos för årets skörd. Vad jag kan däremot kan uttala mig säkert om är hur det gick i fjol och vad studenterna sa när de utvärderade innehållet och sina egna och lärarnas insatser i kurserna. Svaren de ger är något annorlunda än de som ges av media. Under ytan råder en annan värld. Vissa vill kunna skicka in sin hemtentamen från en skuggig plats i ett semesterparadis, andra från den stationära datorn på ett svettigt lokalbibliotek. Många ser sommaren som en möjlighet att fortbilda sig eller förkovra ett intresse som annars aldrig får ta tid. Ytterst få studerar för att de måste utan för att de är genuint intresserade och själva vill. En student som läste kursen ”Romance” skriver:

Jag är otroligt nöjd och inspirerad av kursen, samt av det feministiska perspektivet på genren [romance] som helhet osv.! TACK för ögonöppnaren.

En annan som läste kursen ”Barn och skräckfantastik”:

Jag har hittat nya sätt att se på människor i deras relation till media och specifikt skrämmande eller visar upp annat tvivelaktigt beteende. Från att ha varit väldigt inne på att människor systematiskt styrs av normer som reproduceras i medier, specifikt barn, så är jag nu mer öppen för att se den individuella människan som en friare varelse att välja vad den tar efter och inte.

Dessutom anser 27 av 28 respondenter som läste romance-kursen att kursen stimulerade deras kreativitet och bidrog till ökat kritiskt tänkande (se diagram 1), och 24 av 27 respondenter som läste en kurs om Harry Potter instämmer helt eller delvis med att kursen förbättrade deras färdighet i att kommunicera i skrift (se diagram 2). Med dessa uppgifter förstår jag sökstatistikens höga siffror lite bättre. Det är inte bara platsoberoendet, effektiviteten och ekonomi som gör att så många studenter stannar kvar vid de humanistiska fakulteterna under sommaren. Det är också det ämnesspecifika.  

Diagram 2: "kursen har utvecklat min förmåga att: kommunicera skriftligt"*

Det har börjat regna igen. Jag får skynda upp i lägenheten för att inte bli genomvåt, glömmer jackan i syrenbersån. ”Skitsamma” tänker jag och slår numret till den äldre släktningen. ”Hallå?” Jag ser framför mig hur hans vitmossiga ögonbryn reser sig igen eftersom jag ju aldrig brukar ringa och speciellt inte efter att vi träffats precis. ”Jag tänkte bara säga att jag kollat upp det där vi pratade om, om att plugga på sommaren alltså. Det finns en mängd olika svar. Sök på internet så får du några.” ”Jaha” hör jag honom humma på andra sidan luren. Han är antagligen ute i sin trädgård, upptagen med att ta till vara sommarens tidiga skörd. Kanske har regnet inte nått dit han bor. ”Men så finns det ju också ett annat sätt att ta reda på det” säger jag och dröjer lite på orden för att gång hans uppmärksamhet. Det blir tyst i luren och jag förstår att han lyssnar. 

”Ja?”
”Visst har väl du alltid gillat Ingemar Bergman? Vi har en kurs om honom och hans filmer vid vårt universitet. Vill du att jag skriver in dig på den nästa år?”

 

 

– Hilma Olsson

 

Hilma Olsson studerar litteraturvetenskap och kreativt skrivande med inriktning på barnlitteratur vid Linnéuniversitetet. Hon arbetar sedan flera år tillbaka som amanuens på Institutionen för film och litteratur och som samordnare av högre utbildning för nyanlända med akademisk bakgrund vid Institutionen för svenska språket. I Humtank Student är Hilma verksamhetsledare tillsammans med Andreas Wåhlén.