Arne Jarrick: Humaniora ska söka sanningen

Heltidsstudier ska vara heltidsstudier, flytta matematik till humanistisk fakultet och inrätta en halv termins basveckor som inledning till alla humanistiska studier. I det fjärde inlägget om HUMANISTISK UTBILDNING ÅR 2040 lägger Arne Jarrick fram idéer om en sanningssökande humaniora.

Om jag finge skruva om humanistisk utbildning och fick drygt tjugo år på mig för att göra det, skulle den år 2040 skilja sig från dagens utbildning både i fråga om grundläggande attityder och då det gäller dess organisation.

Det som tematiskt förenar det mesta av humanistisk forskning är att den handlar om människan som en beslutsfattande, reflekterande och meningssökande social varelse. Det bör vara utgångspunkten också för den högre utbildningen på området. Det är där särarten ligger, inte i att vi särskilt värnar humana värden, bedriver samhällskritik, försvarar den fria viljan, använder kvalitativa metoder eller sysslar med reflektioner om tillvaron snarare än med produktion av så sann kunskap som möjligt.

Detta implicerar att lärare i humanistiska ämnen bör bejaka och sprida ett vetenskapligt förhållningssätt. Det överordnade budskapet ska vara att humanistisk forskning som all annan vetenskap är en sanningssökande verksamhet, där kunskap vinns och utvecklas kumulativt – bland annat genom att nya rön upphäver gamla. Detta är extra viktigt i tider av växande och förödande kunskapsförakt à la Donald Trump. Och vi vågar inte hoppas att det föraktet ska var mindre om tjugo år än det är i dag.

Härutöver bör utbildningen också syfta till att öka studenternas kognitiva komplexitet, det vill säga deras förmåga att röra sig ledigt mellan olika kunskapsområden och att söka lösningar på oförutsedda problem med hjälp av en bred arsenal av intellektuella instrument. Det är eftersträvansvärda egenskaper i alla typer av verksamheter, utanför såväl som inne i akademin.

Man måste orka misslyckas innan det går bra, skriver Arne Jarrick. (Foto: Markus Marcetic)

Man måste orka misslyckas innan det går bra, skriver Arne Jarrick.
(Foto: Markus Marcetic)

I utbildningsuppdraget måste naturligtvis ingå att öva upp studenternas förmåga att identifiera huvudsaken i ett stoff och att öka deras intellektuella uthållighet: orka läsa länge; orka misslyckas i labbet innan det går bra – för den händelse humanister arbetar i laboratorier. Men viktiga komponenter är också att stärka deras förmåga och beredskap till självständig granskning av den oöverskådligt stora mängd försanthållanden de kommer tvingas ta ställning till i de flesta verksamheter. Då gäller att de också tror på sanningens möjlighet.

Grundutbildningen i alla humanistiska ämnen ska inledas med sju till tio basveckor. De ska vara brett orienterande och innefatta

  • vetenskapsteori med inslag av filosofisk logik
  • textanalys och källkritik
  • statistik med inslag av matematik eller matematisk logik
  • akademisk kommunikationskultur (bl.a. skriftlig och muntlig framställning samt seminarie- och laboratoriekultur)
  • vetenskaplig etik.

Som ett led i detta flyttas disciplinen matematik från naturvetenskaplig till humanistisk fakultet, som i sin tur slås samman med den samhällsvetenskapliga fakulteten. Matematik är inget naturvetenskapligt ämne, inte heller ett humanistiskt, utan en hjälpvetenskap åt alla. Det kan vara hög tid att ämnet byter plats de närmaste hundra åren (alltså 2040-2140).

Möjligen kan basveckorna vara obligatoriska för studenter från alla fakulteter.

I förhållande till det allmänna tempot idag bör arbetsbelastningen öka för studenterna. Heltidsstudier ska vara heltidsstudier; de ska vara lagom utmanande och bidra till det som kognitionsforskare kallar ”grit” eller ”djävlar anamma”.

Därefter skulle man kunna ordna ett utbildningsprogram under namnet Det mänskliga samhällets möjligheter och begränsningar i ett långt tidsperspektiv (dåtid, nutid, framtid). Ett sådant program skulle kunna förena förmedling av grundläggande kunskapsvinster om de mänskliga villkoren och deras långsiktiga dynamik med fördjupningar om aktuella samhällsproblem. Det skulle inbegripa centrala delar av det som nu ingår i humaniora (om än inte allt), men också innehålla inslag av både natur- och samhällsvetenskap och därmed i viss utsträckning vara fakultetsöverskridande.

I ett än längre tidsperspektiv tänker jag mig att rumstera om ännu mer. Nuvarande fakulteter avskaffas och ersätts av nya. En fakultet för dåtidsvetenskaper och en för nutidsvetenskaper bildas. I den förra ingår bland annat det som nu är historia, astronomi och evolutionär biologi, och i den senare experimentell fysik, teoretisk filosofi och etnologi. Men det kräver att jag får leva i ytterligare hundra år, och det är inte att hoppas på.

 

Arne Jarrick är professor i historia vid Centrum för evolutionär kulturforskning (Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet), som han var en av grundarna för år 2007. Tidigare ägnade han sig åt forskning om mentaliteternas historia i det tidigmoderna Europa och Sverige, men sedan ett tiotal år ägnar han sig åt det mänskliga samhällets unika dynamik, bland annat genom världshistoriska studier av lagstiftningens historia. Han har varit huvudsekreterare för humaniora och samhällsvetenskap vid VR och är för närvarande vice-preses på KVA.