Anna Victoria Hallberg: Tänk er en humaniora för toppstudenter

Mycket vore vunnet med en humaniora som är prestigefull och lockar särskilt begåvade studenter. I Humtanks tredje inlägg om HUMANISTISK UTBILDNING ÅR 2040 skriver Anna Victoria Hallberg om fördelarna med en mer elitistisk humaniora.

Tidigare i år publicerade Humtank rapporten Humanioras pris och värde. Resurser och utbildningskvalitet. Rapporten diskuterar och problematiserar det fördelningssystem som tillämpas inom högre utbildning där lärosätena får ersättning i form av ett utbildningsanslag per student och utbildningsområde, genom den så kallade studentpengen. Humtanks rapport lyfter fram det som alla inom sektorn redan vet: att det finns en korrelation mellan studentpeng och den tid en student lägger ner på sina studier. Anslaget från staten för helårsstudenter och helårsprestationer skiljer sig nämligen kraftigt åt mellan olika utbildningsområden. Det humanistiska utbildningsområdet tillhör den kategori som har lägst ersättning. De konstnärliga utbildningsområdena, som omfattar en mycket liten andel av helårsstudenterna, har högst ersättning.

Detta system för fördelning innebär bland annat att den undervisning en student i humaniora får på grundnivå omfattar 2-9 timmar. I veckan.

Så låt oss leka med tanken att studenter i humaniora skulle ersättas enligt modellen för de konstnärliga utbildningsområdena. Att humaniorastudenter skulle få mest undervisningstid av alla. Att det skulle krävas arbetsprover för att antas till en utbildning som Språkvetarprogrammet. Att en fil.kand. i filosofi och antiken skulle studeras av de som i en uppsats redan innan de antogs utvecklat teorier om människan som kulturell varelse eller relationen mellan kropp och själ i en filosofisk-historisk mening. Att det skulle vara svårt – och därmed också prestigefullt – att bli just antagen till en utbildning i humaniora.

Kort sagt: Vad skulle vi vinna på en mer elitistisk humaniora? Mycket, är min bärande tanke här, och av flera anledningar.

KAN EXKLUSIVITET FÅ HUMANIORA ATT FLYGA HÖGRE? (cc Flickr, Prescott College)

Samhällets förändrade syn på humanvetenskaperna, om det blev mer av elitutbildningar, kan vi bara spekulera i. Däremot vet vi att de utbildningar som är svårast att komma in på ofta värderas högt i samhällets ögon. Tittar vi utanför Sveriges gränser så ser vi en mer diversifierad humaniora där vissa prestigeuniversitet i USA men också Storbritannien satsar på en kombination av humaniora och exklusivitet. Som ett alternativ till Oxbridge startades New College of the Humanities i London för några år sedan, av filosofen AC Grayling.

Hans idé var och är att särskilt begåvade studenter ska kunna läsa juridik, filosofi, historia, konst och litteratur med en mycket hög standard på undervisningen. De toppstudenter som antas genomgår tre obligatoriska moduler i vad man kallar ”intellectual skills” som innefattar vetenskaplig läs- och skrivkunnighet, logik och kritiskt tänkande samt tillämpad etik. Förutom att New College of the Humanities har grundats av en akademiker – och en humanist till på köpet – så finns det från en svensk horisont ovanligheter med initiativet som är värda att fundera över. Skolan bekostas av finansbolag och privata donationer. Man arbetar i tydliga akademiska ämnen men fokuserar samtidigt på generiska kunskaper som förenar samtliga vetenskapliga discipliner. Det är relationen mellan student och lärare som fokuseras – lärarens guidning och tillgänglighet för studenten kommer påverka resultat och utfall. Det är en mötesplats för humaniora som lockar en elit.

Nu kan de politiska och praktiska invändningarna hopa sig, men kom ihåg att vi befinner oss i en tankelek där humaniora har gott om pengar och studenter som kommer in på femte försöket. Eller?

Anna Victoria Hallberg är doktor i litteraturvetenskap och arbetar som utredare mot humanvetenskaperna på Södertörns högskola.