En lång rad vetenskapliga tidskrifter i Latinamerika vänder sig i en gemensam deklaration mot tillämpningen av naturvetenskapliga modeller för bibliometri inom humaniora och samhällsvetenskap. Bland annat vill de lyfta monografin och essän som publiceringsformer. Initiativet är mycket välkommet, skriver Andrea Castro i ett gästinlägg för Humtank. 

Nyligen har cirka 100 tidskrifter inom latinamerikansk humaniora och samhällsvetenskap publicerat en gemensam deklaration, ”Declaración sobre los índices de citación y las prácticas editoriales”, riktad mot dagens rådande bedömningssystem av akademisk kvalitet i publikationer, ett system som ignorerar de särskilda akademiska praktiker som kännetecknar fältet. Initiativtagare är tidskriften Revista Chilena de Literatura (Universidad de Chile) med ett möte som ägde rum i Santiago de Chile 29 september 2014 och samlade några tidskriftsredaktörer.

Det är ett mycket välkommet initiativ som jag är glad att få vara med och sprida och som jag tror och hoppas kan ha effekt på hur humanistisk forskning värderas i framtiden.

De som undertecknat deklarationen representerar välrenommerade tidskrifter från olika latinamerikanska länder. Även tidskrifter från Europa, USA och en från Nordafrika finns med. Gemensamt för alla är att de sysslar med Latinamerika och att de publicerar sina artiklar på spanska eller portugisiska.

(cc) Flickr, Pedagog Skåne Nordväst Hur ska kulorna hamnar hos humaniora? Omtvistad fråga i Latinamerika - och Sverige.

(cc) Flickr, Pedagog Skåne Nordväst
Hur ska kulorna hamna hos humaniora? bibliometrin är Omtvistad i Latinamerika – och i Sverige.

Deklarationen uttrycker ett bekymmer över det faktum att de modeller som används baseras på de naturvetenskapliga och tillämpade vetenskaperna och att det är papers som privilegieras framför böcker och essäer, traditionella format för kunskapsspridning i humaniora. Undertecknarna påpekar att dessa modeller utgår från en begränsad förståelse av vad som är nyttan med kunskap, en förståelse som fokuserar på tillämpning och lösning av konkreta problem, medan de humanistiska vetenskaperna söker en öppen och pluralistisk kunskap som inte enbart är riktad till forskarsamhället utan även till allmänheten. Det rådande systemet, menar de, gör att tidskrifterna blir tvungna att förråda sin natur, sina mål och sina sociala och kulturella effekter.

Redaktionerna uppmanar till en omformulering av kriterierna för bedömning av kvalitet inom de humanistiska vetenskaperna. Bara så kan man upprätta tydliga riktlinjer för forskningspolicys som bidrar till det gemensamma bästa. Bedömningen av denna kunskapsproduktion måste vara kontextuell och ska alltid utgå från de specifika uppdrag och mål som de olika inblandade aktörerna har formulerat, uttrycker deklarationen. Det ligger i de humanistiska vetenskapernas natur att ingå i specifika regionala och språkliga sammanhang som ofta inte gagnas av att skriva på engelska eller att publicera i core journals. Kommunikationen behöver alltså äga rum på andra språk och i andra kontexter än de som av indikatorer som citation index och impact factor har etablerats som högt kvalitativa.

Texten hänvisar till det argentinska nationella vetenskapliga och teknologiska rådet CONICET:s dokument ”Bases para la Categorización de publicaciones periódicas para las Ciencias Sociales y Humanidades según sus sistemas de indización” (Riktlinjer för klassificering av tidskrifter inom samhällsvetenskap och humaniora enligt respektive indexeringssystem) från juni 2014. Där understryks att impact factor inte är särskilt relevant för disciplinerna inom dessa fält och att boken, som inte tas upp i de olika indexeringarna, är av största vikt för kunskapsbildningen.

Det kan vara intressant att komma ihåg att i sina ”Riktlinjer för användning av bibliometri” från december 2014 lyfter Vetenskapsrådet begränsningarna med bibliometri vad gäller humaniora och samhällsvetenskap. Bland annat skriver VR att

eftersom de stora kommersiella databaserna främst fokuserar på engelskspråkiga tidskrifter kommer den forskningsproduktion som publiceras i svenskspråkiga kanaler, och en stor del av publikationerna i bokform, att saknas även i framtiden. Det innebär att de internationella databaserna behöver kompletteras med nationella databaser.

Vad som inte tas upp är det faktum att det inte bara är svenska språket som hamnar utanför utan att detta också påverkar svenska forskare och svenska institutioner som ingår i akademiska samfund som kommunicerar på andra språk. För att inte tala om hur detta påverkar synen på kunskap i Sverige, närmare bestämt synen på vilka de språk är som man skapar och uttrycker kunskap på.

De latinamerikanska tidskriftsredaktionerna är eniga om följande riktlinjer för det fortsatta arbetet:

  • De använder sig inte av citeringsindex som verktyg för att öka den egna tidskriftens synlighet.
  • De tvingar inte författarna att citera andra artiklar från samma tidskrift utan följer bara de rekommendationer som föreslås genom peer-review-processen. De begränsar inte publiceringar till papern eller den vetenskapliga artikeln.
  • De ser inte indexeringssystemet som avgörande för en tidskrifts kvalitet.
  • De verkar för kostnadsfritt eller prisvänligt innehåll.
  • De tar inte betalt av författarna för att publicera.

Deklarationen avslutas med en inbjudan till andra tidskrifter och akademiska förlag som inte har skrivit under att ansluta sig till den.

Andrea Castro är docent i spanska med litteraturvetenskaplig inriktning vid Göteborgs universitet och aktuell som redaktör för boken De nómades y migrantes. Desplazamientos en la literatura, el cine y el arte hispanoamericanos (Beatriz Viterbo Editora 2015).